Jadå, flyget var försenat. Nästan exakt en timme. Humöret var i botten och jag var nervös och stressad. Skulle jag hinna med bytet? Satte mig på flyget och insåg att jag skulle få sitta ensam. Jippi ._. Lutar mig tillbaka för att försöka slappna av. *DUNK DUNK DUNK* Va i…? *DUNK DUNK DUNK* WÄÄÄÄÄÄH. Jag inser att bakom sitter en trotsig två-åring och sparkar och slår på min stolsrygg och skriker högt. Nej, nej ,nej. VILL INTE. Fasa. Ser sorligt nog att framför mig slår en liten bebishand på fönstret och gallskriker. Mamman bakom börjar skrika i telefonen och sen på ungen och lite till i telefonen. Detta kommer inte att bli en trevlig resa. Försöker på tre olika språk (tyska, svenska och engelska) be mamman att försöka hålla still sitt barn men hon bara skakar på huvudet och skriker lite mer på ”sydosteuropeiska”. Jag suckar högt och ger några menande blickar.

Vaknar till med ett ryck. Hur i hela friden lyckades jag somna? Nåja, jag vaknade inte av en spark i ryggen och inte av ett barnaskrik. Tro det eller ej så har båda ungarna somnat. Jag vaknar istället av att tryckskillnaden i öronen är för stor och jag förstår att vi redan är på väg att landa. Har jag alltså sovit två timmar? Grymt. Jag kollar ut lite i fönstret. Helt plötsligt känner jag det. Jag ser det. Känslan av att se en liten, liten, liten storstad under en. Frankfurt i sin vackraste skepnad. Åhhh, älskar känslan av att sakta (fast det går ju typ superfort men) flyga ner över en stad. Speciellt på natten. Vi landar med ett brak och jag startar igång mobilen för att kolla klockan. Till min förtjusning har vi kört ikapp en hel halvtimme och helt plötsligt känner jag mig inte lika stressad längre. Nu var jag lycklig. Som om itne det vore nog upptäcker jag att barnet som suttit framför mig var en av de sötaste skapelserna jag någonsin sett. l En rund, liten asiat. Dog inombords. Inte ens att de korkade svennarna, som tror att detta var någon himla charterresa, lyckas få igång halva planet till att applådera frenetiskt efterlandning kan göra mig upprörd. Frid.

Trots allt blev det rätt stressigt på den gigantiska flygplatsen. Det var dock rätt coolt att åka skyline (”tunnelbana uppe i luften”) mellan terminalerna!  Har förföljt fyra söta, flummiga ungdomar (18-20 år) sen Sverige och som tur är är de både lika bortkomna som jag, men tillsammans lyckas vi ta oss till rätt gate och rätt incheckning mm. Nu vet jag inte riktigt var de sitter men…

Just nu sitter jag på planet som ska ta mig till Singapore. Verkar ha två trevliga  Australiensiska flickor bredvid mig och kudden är bekväm. Det enda problemet just nu är min växande hunger, törst och framförallt blåsa. Låt oss nu få komma iväg så att jag kan kissa, sova och sen få frukost. Nio timmar tror jag detta flyg tar. JIppi! Sedan väntar fyra timmars väntan i Singapore. Och ja, staden heter också Singapore tydligen. Lustigt.

Har hittills inte tagit mer än några bilder från skylinen. Inte så värst intressant att se lite snö på en flygplats från en smärre höjd, dessutom äre lite krångligt att ladda över bilder på min lilla plats på planet, så bilder kommer någon gång.. Synd att de itne har tv-spel och film i detta plan :( Det förväntade jag mig faktiskt. Får väl roa mig med iPoden och kudden. En dejt med den sistnämnda skulle inte sitta fel nu.

Aufwiederhören!
Next stop, Singapore!

puss. (PS. hade inget internet på planet såklart så vi får väl se när ni får läsa detta men nu är i alla fall klockan 23.30 26/12 – 2010)