If I could, then I would
I'll go wherever you will go
Way up high or down low

<3

Åh va allt känns bra nu!

*Har kommit igång till hundra procent med träningen! (= tränar varannan dag på världens bästa gym<3)
*Min och Addans söta kille på ovanämnda gym var allmänt gullig och pratade med mig idag innan träningen. SCORE!
*Har slutat "procrastinata"... åhnej vad heter det på svenska....? *Google translate*.... skjuta upp saker! Rensade mitt skåp, städade, framkallade bilder och massa annat. Alla dom småsaker jag tidigare tänkt attt göra senare (men som aldrig blivit av) gör jag nu direkt
*Har börjat äta bra :D
*Har skrivit på min Samlevnad och livstolkningsuppsats som är jättejobbig men det verkar bli bra!
*Pluggade faktiskt på riktigt till ett prov mer än kvällen/morgonen innan och vet ni vad? Det gick BRA :D Biologi.
*Hela mitt Shakespeare-referat försvann men hey! Vem bryr sig? Har nästan skrivit klart ett nytt.
*Jag har helt fantastiska och underbara vänner
*Jag saknade två grabbar väldigt, väldigt mkt idag så jag skrev det till dom. Vet ni vad? Positiv respons! :D åh jag saknar lite den tiden då jag hade kvar alla mina fina kompisar, men har ju nya, lika underbara vänner nu!
*Jag ägde en dryg, besserwisser kille på facebook precis
*Jag lyckades hjälpa två kompisar ur skiten
*Mina vänner är kära och glada
*Har fått tillbaka mina saknade, älskade dator
*Återupptog LoL-spelandet och min första match gick brrrrao
*Ser framemot julloveeet :D
*Höstlov snart oxååå:D
*Jag har pengar på mobilen och är inte helt pank i övrigt heller (som jag brukar vara vid den här tiden på månaden)
*Lugn vecka i skolan
*Ska träffa MUCHO MUCHO MUCHO saknde personer i veckan och nästa vecka <3
*Min fotovägg är KLAAAR
*Har fått massa söta logginlägg på facebook

Åhh skulle kunna fortsätta i en evighet!


jag och addan idag<3 hahaha ser ut som en alien-kines

puss.

Jag vill inte förlora kontakten med ngn av mina fina vänner, men ändå känns det som att jag glider längre och längre ifrån dem.

Jag vill inte ha annat än MVG i skolan, men det känns som att jag blir sämre och sämre i skolan för varje dag och den har inte ens börjat än.

Jag vill inte se ut som jag gör, men jag har inte viljan att träna och äta rätt.

Jag vill inte att mina vänner ska må dåligt på ngt sätt, men ändå gör de det och jag känner mig hopplös och hjälplös.

Jag vill inte spela piano längre, men jag tycker att det är roligt och jag vill iaf ha ngt att vara bra på i framtiden.

Jag vill inte lämna Skövde, men samtidigt har jag en fruktansvärd längtan efter ngt annat. Omväxling.

Jag vill att Olleh ska komma hit nu, nu, nu, men hon kommer imorgon.

Jag vill veta vad jag vill, men egentligen vet jag nog inte det heller.

Jag vill vakna varje dag med ett leende på läpparna och känna att jag är underbar, världen är underbar och livet är underbart, men det känns mest som en dimmig dröm att gömma längst in i garderoben.

Jag vill inte vara en gnällig person som klagar på allt, men ändå är jag det. Förlåt.

Nåväl, nu till lite gladare saker.

1. Min klass är helt fantastiskt underbar och jag älskar personerna i klassen något så ofantligt mkt, även er jag kanske inte tycker om jättemkt är fantastiska för ni hör till NVb-klassen. Alla har sin roll. Min klass är så påhittig och fin och har alltid fina idéer och gör roliga saker. Exempelvis: I lördags var vi alla (nä, men många) hos Emma i Hjo och hade en riktigt trevlig kväll. Imorgon blir det pannkakskalas hos Kåhre, vilket kanske inte är en klassgrej egentligen men det kommer dit fina klasskamrater iaf. Den här sommarens ljuspunkter har ofta varit pga. min underbara klass.

2. Min söta, fina, braiga (bästiga*) bästa kompis Olleeeeh kom hem idaaag :D henne har man ju saknat mucho <3 Hon är allt en grym tjej. Hon gör mig glad. Så att ni vet. Gladast till och med.

3. Imorn-fredag ska jag och Olleh bo hos mig ensamma i en vecka igen :D Och vi har ett så fruktansvärt tråkigt men fantastiskt samboliv hahahah PÖZZIZAR PÅ OLLIZ

4. Jag tror att jag är lycklig trots allt. I alla fall i fötterna, näsan och lite på knänet. Men det kommer nog.



Justeja. Förra veckan. I tisdags närmare bestämt, så hade jag en filmkväll. Vi blev väldigt många: 20 stycken. Tänkte bara berätta att den kvällen var underbar. Vacker. Så bra är ni alla!

Johan♥ Johannes♥ Carro♥
Viktor♥ Klara♥ Bea♥
Gutti♥ Bobo♥ Anna♥
Norsken♥ Erik♥ Albin♥
Hedvig♥ Emma♥ Hardar♥
Jonte♥ Addan♥ Adolf♥


puss.

Satt och chattade med min käre vän Gutti när jag plötsligt insåg att SHIT vilken tur jag har. Tänk vilka fina vänner jag egentligen har. Jag menar... Äre inte helt sjukt hur JAG kan ha dragit på mig sådana underbara vänner? Åh helt fantastiskt och helt sjukt hur mycket jag älskar er allihopa! ♥♥

I alfabetisk ordning för att ingen ska känna sig favoriserad. Ni som betyder/har betytt lite extra mycket i mitt liv, vill bara säga en sak till varenda en av er:

Addan: Vad jag älskar meddig är att vi alltid hittar tillbaka till varandra även om vi inte träffats på länge och sen självklart våra galna historia och humorn som BARA vi har. Vi kan snacka om allt utan att det blir stelt eller jobbigt. Helt sjukt hur bra du är. Vi är ♥

Adolf: Min fina, nyfunne vän. Du och jag i Malmö säger jag bara. Klick! Inte visste jag att jag skulle hitta en sådan underbar, liten tönt i dig! Så förstående, lätt att prata med och en riktigt ILLGO grabb. Haha puss<3

Albin: I min aögon är du ingen gnom!! Bara för du är längre än mig haha. Du är så underbart härlig och random och jag tror nog du märkt hur glad jag blir varje gång jag ser dig. Fina 9E-minnen. Du är en riktig stämningshöjare ♥

Bobo: Tror inte någon får mig så glad bara av bli tänkt på. Behandlar mig som en prinsessa och du skrattar iaf åt mina skämt haha!  Du finns alltid där och tror inte jag skulle överleva utan dina sms. Eller dig <3

Boråsar'n: Ja, du är jättekonstig, men du är också väldigt snäll och försöker alltid muntra upp mig när jag behöver det. Du är sjukt smart, har skön humor och du är omtänksam och det märks liksom genom bara två, korta möten och en hel del chattanden (: Dessutom blir du aldrig arg på mig (Y) ♥

Charlie: Min fru. Så vacker. Så sjuk. Så underbar. Ditt skratt får vilken grå dag som helst att bli färgglad och du utstrålar skönhet, värme och kärlek! Du bryr dig om människor, iaf mig, och får mig alltid på bra humör. Löv till dig <3

Cissi: Så väldigt saknad. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte förstod riktigt hur fantastisk du var förrän du försvann. Visst har jag alltid vetat att du var en snäll, glad och söt tjej, men vi  umgicks på tok för lite och nu ångrar jag lite att jag inte lärde känna dig ännu bättre. ♥

Della: Okej vi är väl inte asnära, men du förtjänar ändå en plats här för du är så unik och bra. Du är härligt glad och galen. Man har aldrig en lugn stund med dig och man har alltid riktigt kul med dig. Dessutom är du också en omtänksam person med lika vacker insida som utsida <3

Erik: GLENN! KRIM! POLKAPIX I MELODIFESTIVALEN! Haha snacka om att det är kul att vara flum med dig. 9E-minnen här med (: Och utan dig på alla Norsken(eller liknande)-kvällar är det inte riktigt lika underbar stämning. Du är cool och dig själv! Vi gillar't ♥

Evan: Vi har ett speciellt band som aldrig bryts, även om vi glidit ifrån varandra lite, men när vi ses är allt nästan som vanligt igen. Det är det som är det fina. Vi tänker ofta sjukt lika, vilket leder till att vi ofta säger samma saker, skrattar åt samma saker och gråter åt samma saker. Du har hjälpt mig genom mkt <3

Fjanton: Jag säger bara du, jag och våffeldagen. Det är så det ska vara. Haha nämen du din lilla bortskämda Fjant är ju faktiskt för skön. Med dig kan man bara vara sig själv och göra allt eller inget och ändå blir det alltid bra. Har alltid kul med dig och även om vi inte pratar om allt vet jag att du finns där ♥

Fuffins: Den mest saknade av alla här tror jag. Ack, så många fina minnen. Blir alltid tårögd när jag ska skriva eller säga ngt fint om dig, för du väcker så många känslor. Har aldrig fattat hur vi kunde låta oss glida isär så mycket. Du är underbar och våra skämt och historier bara äger sönder alla andras <3

Gutti: Bästa lyssnaren, så förstående och allt. Är så glad att jag hittade dig här i klassen. Du är rolig, snäll och allmänt bra. Ett krav för en bra skoldag! På den här korta tiden vi har känt varandra har du betytt så mkt för mig och gjort så mkt för mig. Jag litar på dig fullständigt och det är inte alla jag kan säga så till. Finns för dig oxå ♥

Hardyboii: Hardar! HAHAHA typ dör bara jag tänker på dig. Du är så rolig :D Både med och inte med flit! Du är en smart grabb faktiskt och du säger och gör såna där små, söta saker ibland, som betyder så mkt mer än vad man kan tro. Tack för det! Du förstår mig och mina känslor till barn och du är ondskefull vid rätt tillfällen ;) <3

Johan: Mår dåligt varje dag utan dig. Kan verkligen prata om allt med dig. Du är så sjukt bäst! Älskar, älskar, älskar dig och, tro mig, vare sig du vill eller inte kommer du ALDRIG bli av med mig, för utan dig skulle jag dö. ♥

Johanna: Min syster förevigt, även om vi ses allt för sällan. Lika pervo som jag och även med dig kan jag vara mig själv utan att skämmas. Vi har alltid undebart kul och delar en hel del galna och mindre galna minnen tsm. Saknar dig <3

Julia J: Du säger alltid dom finaste sakerna precis när man behöver det som mest. Alla våra härliga barndomsminnen och även nyare minnen är oförglömliga. Du är en härlig tjej som är lätt att prata med och ordet roligt kommer man inte undan med dig. Grymt duktig på att fota oxå! En pärla helt enkelt! ♥

Julia W: Saknar dig med! Sjukt flummig människa som man omöjligt kan vara med i mer än fem minuter utan att skratta. Du är väldigt snäll, omtänksam och social, vilket funkar super för mig haha! Låt oss inte glömma ditt modellutseende och din bra förmåga att försöka planera ihop skojjiga saker <3

Kim: Ingen person i hela världen får mig att skratta så mycket som du. Hahah finns seriöst ingen roligare människa. Du har grym musiksmak och älskar att vi har kommit varandra närmare den senaste tiden. En av mina närmsta vänner och en av dom jag umgås med mest (Y) Du får en verkligen att glömma alla bekymmer ♥

Korv: Jag säger som på din födelsedag: "Förutom mina bästa vänner är du min bästa vän!" Hah! Du är oxå duktig på små, söta saker ibland som gör en så lycklig inombords, men egentligen inte är en jättegrej. Du har sjuk humor och är riktigt cool faktiskt, även om du är en mes haha :D älskar din randomness och att du ställer upp <3

Kåbz: Två ord ploppar upp direkt i mitt huvud. Snäll och charmig! Och det är du verkligen. Jag lovar dig att du är det perfekta exemplarhet av mänsklig godhet! Du bjuder på dig själv och är bara sådär superhärlig att vara med! Bara att traska hem efter skolan med dig (tar tio min) eller snacka lite på rasten förgyller min dag. Du är bra ♥

Marco: Tro det eller ej, men du får en plats här ;) Du är alltid så glad och jag har nog aldrig sett dig arg. Våra dålia skämtattacker vi har börjat få på den senaste tiden är ju bara crazy und wonderbar. "Du habe" humor! Och jag har märkt att du bryr dig om mig och även andra. Det är fint av dig tycker jag. Tyskan är inget utan dig<3

MaxN*g*r: Du är översmart och överrolig. På vissa sätt är vi lika. Av någon anledning har jag såna konstiga "moderskänslor" för dig haha! Nämen seriöst blir alltid så orolig för dig om det är ngt eller du kanske skriver ngt sorgset. Bryr mig nog så mkt om dig för att du är en sån söt grabb med finfin insida. IT WORKS! ;D ♥

Mäwdie: Ett rikigt pervo! Du är en himla ärlig och rak person, vilket jag älskar med dig och man kan prata med allt om dig, även om våra prat ofta leder in på konstiga, perversa saker haha. Du har alltid varit både mamman och lillasystern och du är en väldigt söt tjej. Sjukt gosig och kramgo är du också. Saknar dig <3

Norsken: Du bryr dig verkligen om dina vänner (alltså mig)(haha ok de lät dumt men mig bl a.). Jag älskar att du ofta drar ihop roliga saker och engagerar dig så! Vi skrattar alltid tillsammans och du är en himla kul person som dessutom är en bra lyssnare och "ge-råd:are" hihi. Du är förstående oxå. Det är fint. Du är fin ♥

Olleh: Min själsfrände!! Så ofattbart många minnen vi har tsm alltså. Haha och jäääääääääädrar va kul vi kan ha heller. Hur många gånger vi än bråkar kommer vi alltid, alltid vara vänner. Utan tvekan. Det är bara så. Olleh och Elvis föralltid. Från 1,5 års ålder till 150 års ålder. Som vi har pratat om förut kommer vi sitta där som förtidspensionärer i våra gungstolar och äta fullkornsskorpor och skratta åt mig som är vårt enda skämt hahahahaha Älskar dig ngt fruktansvärt mkt! Med dig kan jag gråta, skratta, vara arg (det händer ju ofta), prata om allt, vara trött, hungrig, prutta, ha tråkigt, ha kul, resa, kolla film, bada, baka, äta, sova osv osv. ALLT! Vi är verkligen som syskon och du vet att du är en i familjen. Du har ofta nyckeln hem till mig och bor i princip hos i i vissa perioder. Känner mig trygg med dig och HOS dig. Kommer alltid ställa upp för dig! OJ va långt det blev nu haha, men ah du är väl den enda som läser min blogg så att xD Se ännu en bra grej med dig! Måste bara säga att du är ärlig oxå! Det är bra. <3

Simon (Hedlund): hahahah hur kan man inte tycka om dig? Så sjukt underbar! Du är asrolig, även när du inte själv fattar det och du är verkligen, verkligen dig själv. Tycker att du är så modig! Du är alltid trevlig att prata med och säger verkligen vad du tycker. Hade nog inte klarat mig igenom italienskan utan dig ♥

Viktor: Mitt fina monster! Världens bästa kramare typ! haha du är så himla söt och bra! Jag kan lita på dig och du kan lita på mig. Längesen vi hade ett sånt där fint två timmars samtal mitt i natten nu, men får väl ringa dig någon dag. Jag saknar lite det vi hade i höstas, men jag vet ändå att du fortf är där med mig. Genom allt <3 PS. du sjunger och spelar bra ;)

Sen finns Josh oxå som är en helt underbar person, men eftersom han ändå inte kan svenska så känns det onödigt. ♥

Jag har fler fina vänner oxå såklart och även om ni inte är mina närmsta vänner så är ni säkert minst lika underbara som ovannämnda. Kanske är vi inte så nära eller så har jag bara svårt att komma på vad jag ska skriva, men ni ska veta att det finns många fler än dessa människor jag älskar jättemkt och alla er jag pratar, smsar eller chattar med kan räkna er som mina vänner. Ni är underbara ♥♥♥

Tack tack tack för att ni finns!

Jag skulle verkligen dö utan er






Alla mina vänner i ett stort kollage :D Ser du DIG? ;)



PUSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS.

Det är mycket som händer på ett år. Nya vänner, erfarenheter, minnen och kunskaper. Trots mycket nergångar tycker jag att det senaste året har varit ett bra år. Ett så sjukt tomt år bara. Det mest tomma året i mitt liv. Aldrig har jag känt mig så ensam.

Idag den 25 juni är det exakt ett år sen en av de viktigaste personerna i mitt liv gick bort. Många förstår inte. Nästan ingen förstår kärleken till honom. Folk säger att man inte kände honom, att det kunde vara värre. Men nej. Ni har fel. Man kan älska en människa så mycket så att det gör ont, även fast man aldrig träffat den.
Orkar faktiskt inte försvara eller förklara mina känslor för honom. Ni skulle ändå aldrig förstå.

Jag minns natten mellan 25:e och 26:e juni 2009 som om det vore igår. Fyf vad ont det gjorde. Kastade mobilen i marken och bara grät. Jag sov med min mamma för första gången på många, många år. Men det hjälpte ju inte.  Inget hjälpte förrän man kom till GBG och fick träffa andra fans. På något sätt var det lite lättare att dela sorgen, men ändå så sjukt jobbigt att också se andra som mådde dåligt och att behöva lyssna på alla låtar, känna alla känslor. Att faktiskt börja förstå lite att det inte bara var ett dåligt skämt, ingen mardröm eller fantasi. Det var den hårda, jävla, kalla skitverkligheten.

Trots alla glada stunder. Trots den där dagen i mars med presskonferensen och avslöjandet om sommarens turné. Jag var så lycklig. Jag och Evan freakade ur totalt hos Anton. Ler faktiskt när jag tänker på hur knäppa vi var. Han msåte blivit rädd. Vi grät konstant i timmar och bara skrattade, skrek, sjöng, hoppade, hyperventilerade och sprang omkring. Vi kastade oss i varandras famnar och föll ner på stenplattorna utanför huset, men det gjorde inte ont. Inget kunde skada mig den dagen. Jag var osårbar. Det var den finaste dagen i mitt liv. Och det är den fortfarande. Även om dagen då vi faktiskt fick biljetter var grym, så var nog känslan av att han fortfarande var aktiv, att han faktiskt orkade göra comeback, att det fanns ens en liten möjlighet att få se honom. Bara det var ren och skär lycka i överflöd.
Och oj vad han har tröstat mig i alla svåra stunder. Gjort mig lycklig. Fått mig att dansa, sjunga och skrika. Hoppa, träna, sova, gråta, skratta...

Ja, trots allt det där fina så funkar det inte längre. Jag kan inte hitta glädjen i hans musik ngnstans längre. Lyckan är blott ett minne. Några toner från en låt och jag bryter ihop. Orkar inte. I oktober förra året tror jag det var hade jag fått nog. Jag uteslöt honom ur mitt liv. Jag har inte lyssnat på hans musik mer än en enda gång sedan dess av egen fri vilja. Jag har gråtit så många gånger pga honom. Det var också hans bortgång som gjorde att jag inte kunde gå in i kyrkor längre utan att lipa.
Jag och Evan åkte till London ändå, då vi skulle se honom och vi bodde på ett vandrarhem ägt av Svenska kyrkan och där fanns en kyrka. Varje gång vi tände ljus där eller gick dit så grät jag. även när vi gick till pingstkyrkan i Sverige grät jag.

Så sjukt mycket sorg att det itne går att beskriva.

Men jag har inte bara varit ledsen. Jag har varit arg också. Förbannad rent ut sagt.
Arg på honom som lämnade mig, oss. Arg på läkarna, de andra fansen, hans familj och vänner, som inte hjälpt honom tillräckligt, pressade honom mm. Mest arg var jag nog på folk omkring. Folk som när han dog började lyssna på honom, folk som aldrig någonsin nämnt ETT ENDA ORD om honom som helt plötsligt var hans stöööörsta faans och det var såå synd om dom. Folk som sade att dom alltid gillat honom och att han var deras största idol. Folk som säger att det hemskaste som har hänt dom var hans död när dom känner till typ Billie Jean och Beat it. Det är så töntigt. Vet inte om man ska skratta eller gråta när dom utnyttjar hans namn för uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag tycker det är roligt att folk börjat uppskatta hans musik mer. Jag tycker det är asbra att han får den uppskattning och hedring han förtjänar, även om det är synd att den kom nu i efterhand. Jag tycker det är roligt med nya fans osv. Men kom inte och ljug! Kom inte och säg att ni alltid varit fan av honom, om det nu inte är sant vill säga. Åh!

Nåja. Det viktigaste idag är att hedra hans minne. Han var en vacker människa. Han var givmild och gjorde så mycket gott för världen. han skänkte pengar till välgörenhet, han träffade sjuka människor och hjälpte både företag och privatpersoner. Han sade så mycket bra och förespråkade så mycket bra. Men framförallt... Han gav oss sin musik. Han gav oss mästerliga musikstycken, fantastiska danser och videor. Hans röst var gudomlig. Hans moves vara övermänskliga. Han var så sjukt duktig, kreativ och konstnärlig. En stjärna personifierad. Ingen har eller hade hans talang. Helt sanslöst hur grym han var. Alla andra är som en bit skräp på gatan bredvid honom.
Vet inte vad jag ska säga mer.
han var snygg också. Vad folk än säger. han var en vacker människa. Alla år. När han var 4, 10, 18, 25, 30, 40 och till och med 50.

Tänker inte ens ta upp pedofili, operationer osv här. Så löjligt och det förtjänar inte att uppmärksammas. Tramserier och lögner.

Vill bara avsluta med att säga:

Michael Joseph Jackson, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag har gjort det sen åtta års ålder och jag kommer göra det föralltid. Jag vet att du fortfarande lever ibland oss och jag hoppas att en dag kunna känna lyckan i din musik igen. Jag saknar dig varje dag. ♥












♪ 1958 - eternity ♪ ♥

puss.

Oj oj oj. Någon är på blogg-humör idag/igår (kl. är efter midnatt).

Behöver skriva av mig lite.
Jag är oftast en glad flicka och har inga större problem. Inga allvarliga psykiska eller fysiska sjukdomar och jag har fina vänner och en bra familj. Det går bra för mig i skolan etc. Har väl självklart mina problem och bråkar osv men jag ska inte klaga egentligen.
Men det finns två saker som av någon anledning får mig att må skit. Okej nu säger jag skit för att det är då JAG mår som värst. Jag har aldirg råkat ut för cancer så jag kan itne säga att jag mår bra bara för att jag aldrig har varit med om ngt riktigt hemskt... hahaha nu blev det lite krångligt. Men alltså jag har ju bara mina egna erfarenheter att utgå ifrån och på MIN skala av välmående är det dessa två saker som ligger lägst. (Förutom en viss bortgång MEN det var ju en engångshändelse. Detta är återkommande situationer/händelser)


1. Prestationsångest/För höga krav på mig själv, som jag ibland inte uppnår eller helt enkelt mår dåligt över att jag får kämpa så hårt/inte kämpar tillräckligt hårt för att uppnå.

2. Ingen av mina vänner älskar mig mest. Haha jaa det kommer en förklaring (jag vet det låter töntigt och det är det säkert men)

Idag... Eller ah inatt tänker jag skriva av mig lite om punkt två just, för även om båda är aktuella är det punkt 2 som har etsat sig fast extra hårt de senaste timmarna.

Den här tanken ploppar ofta upp i mitt huvud av någon weird, oförklarlig anledning, oftast i samband med händelser då min(a) kompis(ar) har roligt utan mig vid ett tillfälle jag hade kunnat vara med eller så är jag med men inte riktigt i det roliga (svårt att förklara men) eller när min(a) kompis(ar) får mer komplimanger av andra/varandra eller ger mer komplimanger till någon annan.
Sjääälvklart ska alla mina vänner få ha roligt med någon annan än mig och kunna vara snälla mot andra/varandra och dom/ni har ingen som helst anledning till att säga förlåt eller få dåligt samvete över detta jag skriver nu. Jag skriver det mer för att få perspektiv på saken, fundera över varför jag tänker så här och för att "få det ur mig" lite.

Okej. Exempel taget från verkligheten (fråga inte varför berättelsen är skriven i tredje person, märkte det efteråt haha skyller på far min):
Elvis byter klass. Johan och Viktor känner hon sen innan (även Kobben, Marco och Hardar men i denna storyn är dom icke-relevanta). Kommer ganska bra överens med även Gutti, Miranda, Erika, Emma och alla andra i "vårt" gäng. Har bara missat typ tre veckor i början och på dagarna i skolan känner hon sig inte utanför.

Elvis får vara ensam hemma en kväll och har typ filmkväll. Elvis bjuder Johan, Viktor och Gutti självklart eftersom att hon känner dom väl. Men Elvis får lite dåligt samvete när Erika får höra om det och bjuder in henne oxå ven om dom inte känner varandra så väl.

Får en måndag i skolan höra många skratthistorier på morgonen och det pratas väldigt om Mirandas hjärnskakning osv. Ska inte gå in på detaljer eftersom vissa personer kanske inte vill det men nu vet nog alla inblandade vilken helg det handlar om. Elvis får efter lite diskreta utfrågningar och ett falskt leende reda på att (som hon misstänkte) någon har haft pizzakväll och bjudit ALLA i "vårt klassgäng" utom mig. (Kanske blev inte Viktor bjuden heller men? minns ej) Det var Erika som hade haft detta och jag blev väl lite fundersam eftersom jag bjöd henne hem till mig, men att ge och ta är väl bara trams och jag tycker inte att hon ska bjuda mig om hon inte vill så att.

Veckorna går och Elvis skiter i den lilla händelsen. Det var ju bara en rolig kväll och jag har väl inte kommit in i klassen riktigt. Karin ska ha klassfest och den här gången blir alla (förutom vissa helt asociala människor i klassensom Elvis inte räknar sig till) bjudna utom Elvis och Gutti. Hon får reda på detta genom att folk pratar om klassfesten och hon undrar lite och får frågan:
- Vadå? Har inte du fått det sms:et?
- Öh..nä?
- Aha... eh... hon kanske inte hade ditt nummer bara *fejk-smile*
Elvis tänker: Det går ju absolut inte att bara säga det IRL eller enkelt skriva till ngn annan på sms eller ta reda på mitt nummer? (här byter jag till första person (alltså jag ist för hon)fråga inte varför xD men orkar inte ändra) Jaja som sagt är jag ju ny i klassen och Gutti blev ju inte heller bjuden... Konstigt...
Får reda på senare att Gutti till slut blev bjuden oxå. På kvällen när Johan är på väg hem till Karin skriver Johan mitt i en av våra sms-konversationer att jag får komma på klassfesten om jag vill. Vet inte hur jag blev bjuden om det var Johan som nämnde det eller hur det nu gick till men men. Drog till Hentorp där Karin bor med Olleh på kvällen iaf...

Okej, nya tag. Slutet av höstterminen och nu kan jag väl inte klassas som "nykomlingen" längre? Men en dag efter skolan ska Johan, Gutti, Erika och ngra mer bada. Johan frågar Elvis om hon vill följa med och bada men nä hon gillar inte att bada (jag gillar inte att bada med andra än Olleh, Kim eller familj, skäms annars). Får sedan höra att dom gick på bio osv. Blir lite stött att dom inte bjöd med mig men äsch jag satt ju hemma och hade det jätteroligt ensam, med min dator, uttråkad.

Jullovet kommer. Har en skiiiiiiiiiiiiitseg dag. Är verkligen jätteuttråkad men av någon anledning hör jag inte av mig till någon. Tänker att någon kanske är inne på msn eller så är alla bortresta eller upptagna med annat. Nåväl dagen flyter på och på kvällen kollar jag min facebook. Får läsa flera facebook-statusar om "Hur roligt alla har haft det hemma hos Gutti". Johan, Erika, Emma W... och Emma Grahn?! (nu i efterhand vet jag ju vf hihi men ändå då visste jag ju bara att hon snackat lite med Johan men inte att hon var så bra kompis med Gutti och dom? :o). Nu blev jag faktiskt sårad på riktigt.
Får senare förklaringen att OJ! Vi glömde dig. Aoch! That hurt... Men skitsamma okej... Men inte nog med det nä då visar det sig att Johan kom på att de hade glömt mig på bussen på väg hem till Gutti han skickar t o m ett sms till Gutti som säger fan oxå. Detta var runt sju och Erika hade kommit dit senare och jag tror att det var Emma W som hade kommit dit typ åtta oxå eller något. Och nu undrar jag: Varför gick det inte att skicka ett litet sms till mig som sa: Förlåt att vi inte bjöd dig tidigare vi glömde dig men vill du komma till Gutti eller? (: (hade väl känt lite halvkul men skitsamma liksom. Glömt och förlåtet snabbt) Nää ni kanske fick dåligt samvete och tänkte att jag skulle bli ledsen. Det var ju ändå inte så stor chans att jag skulle få reda på det så ni låtsas som inget? Eller hur tänker ni? Sen skyltar ni ju ändå om det på facebook. BRA om ni hade bjudit mig senare. OKEJ om ni hade sagt till efteråt. Men att inte ens säga ngt? Det kanske är förståeligt att det känns som att ni inte vill ha med mig? Men det förnekar ni och jag får väl lita på det... Men ah jag var inte så glad.

Sen dess har jag väl känt mig någorlunda "med" i klassen även om jag inte blivit bästa kompis med Erika så är hon en fin tjej och jag gillar henne och tror inte hon har ngt emot mig (:

Och nu idag... Det här är något som bara jag känner. Ni har inte gjort/gör inget fel i den här punkten utan det är här mina cp-känslor spelar in. Viktor, Erika, Emma och några fler badade på idrotten idag. De smög även in på äventyrsbadet och hade jättekul (roligt för er (: det var fler än jag som inte var med och det var ju eran idrotts-grupp så no hard feelings här iaf) Men sen gick tydligen dom och även Johan (och Gutti????) och åt på kebabhouse osv. Okej, ni trodde att jag skulle till GBG (även om jag skrev att jag var i Skövde? x)) och nu skyller jag inte på er men jag känner mig jätteutanför när jag läser på facebook om hur kul ni har haft och bla bla bla.



Sååå... Sjuuuuuuuuuuuuuukt långt skrivet men poängen är iaf att jag känner mig fett utmobbad i "vårat klassgäng". Även om det inte stämmer känns det som att jag är det svarta fåret, den felande länken. Jag får liksom vara med men om någon ska väljas bort är det jag. Usch mår inte bra av sånt.

Men nu är det inte bara det här som är punkt två. De här tankarna har jag haft lääänge. Så här resonerar jag (det kanske låter töntigt men) och det är säkert inte sant men det här säger min hjärna till mig:

Av folket i min klass är väl Johan min närmsta vän men...
Johan älskar ju Markus och även Linn mer än mig. Dom är hans bästa kompisar. Och flera i klassen och båda dom visste före mig en ganska stor sak som hände nyligen. Denna ganska stora saken råkade jag höra Miranda prata om och inte förrän jag bad Johan berätta för mig gjorde han det. Tänk om jag inte hade råkat "over-hear" deras samtal. När hade jag fått veta?

Kim har sin nya klass. Och han gillar ju Evan mer än mig. Han skriver oftare hjärtan till henne, han kan skämtflörta mer med henne, krama henne mer och han säger oftare att hon är fin/vacker.

Evan vet jag att hon gillar både Maria och Catta mer än mig. Och för att inte tala om Simon. Jag vet att hon har undanhållt saker från mig och berättat saker för alla ovanstående och även Olleh som jag inte vet om (ingen av dom har berättat men jag ahr listat ut det utan att fått veta det) Och hon älskar säkert Kim mer än mig oxå för Kim är mkt snällare och sötare än mig. Och en gång kunde hon... (ah jag skippar den storyn). Är väl mitt fel oxå att vi inte är lika när längre men ah.

Olleh älskar Della mkt mer än mig. Kolla bara bdb. Hur många bilder handlar om Della? Hur många bilder handlar om mig? Hur ofta säger hon inte hur mkt hon gillar Della? Hon har sagt att hon är beroende av Della men inte av mig. Hon blir mer ledsen när hon bråkar med Della än med mig. Hon kan berätta allt för Della och dom känner varandra bäst. Och nu har hon Ninorta oxå. Jag är bara tyst och irriterande osv.

Vem är mer någon som skulle kunna ha mig som bästa kompis? Jag har gått igenom många namn men dessa är de väsentligaste.

Nu som sagt kanske detta inte är sant men ngnting inom mig försöker säga att det är just så här det är. Jag är värdelös.

Men varför måste jag vara ngns bästa vän? Kanske mina vänner har flera bästa vänner och gillar mig lika mkt som ngn annan? Och vem är min BÄSTA vän då? Ska dom oxå gå runt och vara ledsen för att domtror att jag rankar ngn högre än ngn annan?

Jag vet ju att jag inte rangordnar mina vänner på det sättet. Jag har självklart närmare vänner än andra och folk som vet mer om mig än andra men för det kan jag tycka om flera personer lika mkt. Men ändå kan jag inte tro det om andra?

Ändå kan jag få värsta emo-anfall för detta?
Evan har ju fått trösta mig en gång när jag fick ett sånt anfall i kyrkan.
Jag kan lipa och verkligen stänga in mig i mig själv och bara vara allmänt depp. Idag har jag varit det hela eftermiddagen/kvällen.

Nä nu är jag nästan svettig orkar inte skriva mer. Kan hålla på ännu längre, men lugna jag ska inte plåga er ;), och resonera men det här är iaf mina känslor. Ocensurerade och ärliga. Så här tänker jag och det spelar ingen roll vad någon säger. Jag känner så här och ibland mår jag verkligen skitdåligt av det här. Vet inte när eller hur det kommer försvinna, men det hjälper inte att folk tycker synd om mig det är iaf ett som är säkert!

En vacker dag ska ni få höra lite om punkt ett. Då blir det förhoppningsvis ett liiiiite kortare inlägg haha.
Godnatt.
puss.

Cha cha Olleh! Och kanske mamma då...
Japp del två i två delar vare ja.

historia nummer ett:
En torsdag i skolan. Inte hlet som vanliga torsdagar. denna torsdag fick vi nämligen reda på att våran kära fröken... fröken datakunskap (namnglömska vare!) nu var sjukskriven och jobbade deltid så vi skulle få en magister. Magister Christer närmare bestämt... Vår första uppgift blev att göra en powerpoint-presentation av sig själv och musik blev sjklart en av bilderna och jag började med mitt lilla kollage med mina favoritartister. Neverstore och polkapix hamnade självklart där. Helt plötsligt känner jag en hand förbi mitt huvud och Magister Christers dova stämma uppenbarar sig.
- vad äre där för snygging då? säger han och pekar på basisten i Neverstore, Oscar Kempe.
- Det är basisten i ett av mina favoritband :D
- Jahaja du lyssnar på Neverstore?
- Ja :o (tänker: coolt en gubbe med koll på musik)
- Ja men det där är ju min lille oscar
- Ja... (tänker: mindre coolt en gubbe med pedofilistiska tankegånger)
- Min son alltså
- VA?! :D Seriöst?! :D
- Japp har du sett deras nya video?
osv osv.
Självklart tyckte jag att det var skiiitcoolt och blev asglad :D Sprang in till mina kära klasskamrater i rummet bredvid och skrek ut dom glada nyheterna.
- Aha men är inte Neverstore från Skövde typ?
- JOO :D Vadårå?
- Ja men då äre ju inte coolt
EH?!?! Nähä? Varför skulle nu inte detta va coolt?
- Hade det varit coolare om basisten i ditt favoritband (i detta fallet var det ngt amerikanskt halvstort band) varit våran lärarvikarie?
- Jaa de klart! Ofta du är så glad då
*irritera sig på att jag är glad och totaldissa*

JAHA?! Sen när beror ett bands storhet på vilken stad de kommer ifrån och vilket land? Och hur glad jag får va och hur stort det är för mig påverkas ju självklart oxå av bandets härkomst. Jättelogiskt verkligen.

Låt oss säga så här. Vi är någa vanliga ungdomar ifrån San Fransisco. Ska precis ha matte och in kommer Kirk Hammet's (gitarristen i Metallica) pappa in.
- hello kids! i'm your new substitute teacher! (:
Inget barn får nu bry sig eller bli glad. Vi är ju i San fransisco och Kirk kommer ju härifrån. Okej nu är ju faktiskt SF rätt fett mkt större än skövde och chansen är väl mindre men låt oss säga att det handlade om en stadsdel i SF (som jag itne vet vilken Kirk kommer ifrån men). Och även om det skulle vara så att Pappa Hammet blev våran vikarie i Skövde så får man ju inte bli lika glad som om Kylie minouge kommer in. Kylie kommer ju från Australien och det är ju ännu längre bort än SF! Och hallå ofta du gillar In Flames mer än Tokio Hotel då? Dom är ju ifrån Sverige? :S

Hör ni inte hur psykat det låter? Ett bands storhet eller hur mycket man kan älska dom kan inte dömas utifrån deras ursprung. Okej, jag förväntar mig inte att alla ska hoppa och skrika exalterat för min skull då dom inte själva gillar nävärståår för det är ju lika psykat det. Men samtidigt har ingen rätt att ifrågasätta hur stort det är för mig. PUNKT


Del två av två. Tadamdamdamdam
Ännu en gång handlar de om idiotiska ifrågasättningar av mina "lokalband". Jag blir lika lycklig och glad varje gång jag ser polkapix eller har sett dom... eller ska se dom. Och om jag träffar dom blir jag genast asgenerad och för mig är det en asstor grej. Jag menar några av ens största idoler?! (Snälla tänk inte men dom har ju bara gjort tre låtar blö blö blö. För det första har dom gjort 9 låtar jag känner till plus spelat massa covers. Hur många låtar måste ett band göra innan man har rätt att gilla dom? Jag gillar älskar alla deras låtar så...) Självklart blir jag exalterad. Okej, vi säger att era största idoler är... Slipknot (ursäkta men *spy*).  Nej förresten, tänk bara på ert favoritband som inte är från Skövde. Ni säger till mig att det inte är coolt att se/träffa polkapixarna eftersom 1. dom är från skövde 2. du kan ju se dom jätteofta. Okej vi låtsas att slipknot eller vilket band det nu är spelar i Sverige 20 gånger om året asbilligt/gratis. Då skulle ni inte gå på deras konserter? Ni skulle inte bli asglada varje gång och bete er som små fangirls vid första anblicken. För man kan bara avguda band från platser utanför sverige lr åtminstone ifrån en annan stad. Skulle just ditt favoritband bli Sverigefantaster och vara här jämnt och ständigt till och med gå på gatorna i Skövde så skulle ni inte älska dom lika mkt längre?

Hm jaja... blev inte så himla filosofiskt och bra som jag hoppats på... känner mig mest som en riktigt ståltönt HAHAHHA men ah


puzz.

Vill börja med att ursäkta för dålig uppdatering. Hmm... känns som att jag ursäktar mig för mig själv eftersom det bara är jag och olleh som läser min blogg och hon bryr sig nog inte hahaha hon ser mig ju varje dag ;)

Nu kommer då det här lite längre inlägget jag utlovade i helgen men på riktigt nu då 8)

Det jag har funderat på ett tag har med lycka att göra. Lycka och musik. Musik betyder väldigt, väldigt mycket för mig och två av mina favoritband sedan ett tag är Polkapix och Neverstore (: Nu äre så här att båda dessa band härstammar på ett eller annat sätt från Skövde. Alltså den stad jag bor i och alltid har bott i (utom när jag var miniminielvis men skitsamma x)) Polkapixarna är allihopa från Skövde och bor här och Neverstore-medlemmarna gick på musikgymnasiet och kommer härifrån eller från städer i (allting är relativt) närheten. Inga artister(...i livet...) gör mig så glad som dessa band tror jag faktiskt. Har svårt att ranga min musik för det går i perioder och beror på mitt humör för även Muse, KYO och System mm. gör mig sjukt glad ibland. Ehh tappa trådeen....

Anyways. På neverstores konserter har det hänt ett antal gånger att jag blir så lycklig att jag gråter. Okej, för vissa (som iof inte läser min blogg) kanske detta seems strange, men så är det. Man blir helt sprallig och man fylls av bubblande glädje och känslorna svämmar helt enkelt över. Man är två meter (JA FÖRSTA RADEN ÄR ETT MÅSTE) ifrån världens hetaste Jakob oh oh oh så snygg. ibland undrar jag om det egentligen är så att jag lipar för att han är så snygg... Så var det ju nästan första gången iaf. Haha :D Nu en del av det jag funderat på. Folk ifrågasätter hur jag kan bli så lycklig av "skejtpunk/rock/pop". Det är ju inga fina låtar? Hur kan man gråta till det? Det är liksom meningen att man ska 1. Vara killer med rufsigt hår och tajta hängiga jeans 2. ska ställa sig tre rader bak och bara moshpitta eller hoppa runt och skrika for no reason whatsoever 3. Ska tycka att musiken är cool och bra, precis som en själv. Eller 1. Vara en emo-tjej som står längst fram med nerklottrade armar och kajal ner till knäna 2. ska skrika JAKOOB JAKOOB eller ERIIIIK eller OSCAAAR och headbanga lite smått och sen säga till sina kompisar att kommer svimma och jag börjar snart lipa men man gör det aldrig 3. Musiken är asbraaaaaa och jag ska gifta mig med den och den (och sen säger man samma sak om alla andra emoband (neverstore är inte jätte-emo direkt men ah)).

Sen kommer jag där. Klär mig antingen väldigt flickigt och gulligt eller "vanligt", använder knappt smink och typ står mest längst fram och leer gigantiskt, sjunger med i låtarna och hoppar och skriker endel också men (: Men DUN DUN DUUUN Jag börjar lipa till någon av mina favoritlåtar eller när energin är på topp BAM allas blickar vänds mot mig och det här är inga åhh va lycklig hon måste vara blickar utan snarare åt "Vad sjutton håller hon på med?! :S Man kan ju inte lipa till en Neverstore låt? Iaf inte en som inte ens är en ballad". Efteråt kommer en tjej fram till mig och frågar om det har hänt något? Är du ledsen?
- NEJ JAG HAR SETT NEVERSTORE DET ÄR GLÄDJETÅRAR!!!!!! :DDD...
- Eh...jaha okej *vända sig och gå*
Varför får man inte få starka känslor av annat än vackra ballader med fina sångtexter. Jag menar på Peace&Love när Kent spelade grät jag som en galning genom hela Blåjeans och lite efter (dock berodde ju det på att jag tänkte på att Olleh borde varit där men det är en annan saga haha) och då stog alla och kollade på mig med förstående blickar och log. What's the difference liksom?!

Det var punkt nummer ett angående lycka och musik.

Den andra punkten som egentligen är i två delar kommer imorgoon för nu orkar jag inte blogga mer.



Så extremt obeskrivligt sexig.

puss.

Nu kommer då det här lite längra inlägget jag egentligen utlovade i helgen men 8)


En sak jag har funderat på ett tag har med lycka att göra. Lycka och musik. Musik betyder väldigt mycket för mig och två av mina favoritband är Polkapix och Neverstore (:



Ångrade mig. har verkligen inte alls någon lust att skriva längre.