Staden med stort S... Eller L...
2013-05-30 @ 19:15:29
Jag har varit här i lite över en vecka nu, men än är det ett tag kvar. Har tagit rekordlite bilder, längtat rekordmycket hem (men snart sååå <3) och njutit rekordmycket av livet. Har förundrats över hur vissa platser faktiskt knappt går att uttala trots att det är på engelska, har mini-dansat i stolen på West End-musikalen "Jersey Boys", har sett MUSE med sprutande tårar i en slutsåld arena och stått så himla nära Matt och de andra att det kändes som att en centimeter till, bara en centimeter, så hade jag nått, har druckit ett helt paket filmjölk precis utanför affären "Totallyswedish", har försökt att bara köpa ett par jeans inne på Primark, men självklart kommit ut med desto mer än så, har ätit ftreet food och hittat hemliga butiker på bakgator i Camden Town, har återsett gamla vänner från tidigare under resan, har känt mig som ett barn igen inne på Science-museum och spelat framtidsspel och kollat på dinosauriefilmer i 3D, har glömt tid och rum på mörka indie-klubbar och kommit ut till en soluppgång med två nya vänner och sprungit och köpt take-away-frukost på Donken som avnjutits på en bro, har halvt fnissig halvt livrädd efter långa konversationer om kultur och natur gett mig ut på matjakt fyra på natten med en Chewbacca-lookalike och en tysk utan brytning i ett kvarter där knivhugg ska vara vanligare än handskakningar, har suttit på ett och samma tunnelbanetåg med en vän i nästan två timmar och asmegatrött skrattat åt anagram av tunnelbanestationer och sedan skämts, gått hem och svurit på att aldrig berätta för någon vad som nyss hände, har gråtit över att vänner, familj och allt som är hemma är så nära nu, men ändå så långt bort och har drömt mig in i mitt framtida lilla Londonförortshus tusentals gånger på tågen in till storstaden. Bor för tillfället i Woolwich på ett vandrarhem under konstruktion och med mestadels gamlingar i mitt rum. Dock är frukosten god och nattpriset mer än överkomligt. Vi har EN fungerande dusch på närmare 100 gäster, 2 toaletter, i princip ingen köksutrustning, toaletterna och köket är dränkt i hår och skit, har man otur lägger man handen på en nymålad vägg och få gå runt med en kritvit hand i fyra dagar och lamporna fungerar bara var tredje gång. Men inget av detta spelar egentligen någon roll när jag befinner mig i staden som fångade mitt hjärta för 7 år sedan och som aldrig, aldrig någonsin kommer släppa taget.
Would I wanna be anywhere else
Lily Allen – LDN
Den bitterljuva sanningen...?
(Ironiskt nog har det nog aldrig varit mindre soligt i London)
Men vänner och fiender. 29 juni. Vi ses.
Bifeng Xia Panda Base
2013-05-25 @ 13:46:00
Och oj… Det var så mycket underbarare än jag någonsin kunnat tänka mig. Visst, det är ju inte så att jag fick ligga och gosa med pandabebisar hela dagarna eller direkt gå in i burarna och leka och gosa så mycket med pandor överhuvudtaget. De är ju vilda djur. Jag hade i alla fall huvudansvaret över tre av de sex gravida pandorna i några dagar ihop med en malaysisk dam och den mest av tiden ihop med Hans, den tyska killen från mitt hotell. Men jag tror verkligen att jag var menad att komma just när jag kom, för jag hade en sådan himla tur. Jag var den sista volontären som tilldelades till gravidisarna, eftersom att de bara några dagar senare var för känsliga mot nya ansikten. Och dessa pandor och djurskötare var nog några av de bästa i hela parken och vi fick interagera mer med våra pandor än några andra. Obligatoriska sysslor för alla var självklart att bära en massa bambu, städa mängder av bamburester och bajs (som i och för sig lika gärna kunde vara bamburester, med tanke på hur lite pandor förbränner) och kärleksmatning som det så fint kallas. Egentligen är det vanlig handmatning som är till för att bygga relationer mellan pandor och djurskötare. Vi handmatade bambuskott, morötter, äpplen och pandabröd. Pandabrödet är speciellt framtaget för att pandorna ska få i sig alla viktiga näringsämnen, men är också helt okej gott och nyttigt för människor haha.
Det som nu skilde oss från de andra volontärerna var att vi hade en panda, Xin Nier, som var väldigt gosig av sig och eftersom hon var gravid behövde hon ju massage, så vi fick lova att klappa och klia henne massor på rygg och nacke och till och med ge lite massage och även klappa nosen lite. De andra volontärerna hade endast få ta lite på en tassen. Vi fick även busa och leka med våra pandor. Tvinga dom att jaga maten, resa sig upp eller dylikt för att få den. Dessutom fick vi vara med och väga pandorna och vara med då ett blodprov togs. Imponerande hur de tränar pandorna till att hålla stenhårt i en stång och vila armen på en platta och så länge de blir matade med små äppelbitar släpper det inte även om folk slår på deras armar eller sticker i sprutor. Sedan är de väl mer eller mindre tränade eftersom vi faktiskt bara lyckades ta blodprov från en av tre pandor haha…
Det bästa av allt med panda-upplevelsen var ändå att få lära känna pandornas olika personligheter. Våra tre pandor hette som tidigare nämnt Xin Nier [Shinjör (engelskt r)], Hai Zi [Hajtsuh] och Xue Shue [helt omöjligt att uttala och alla säger olika]. 7-åriga Xin Nier blev direkt min favorit, dels på grund av att hon är 30 kilos övervikt och jag älskar tjocka djur och bäbisar, men också på grund av hennes fina personlighet. Hon är den snällaste och kärleksfullaste pandan. Hon är väldigt ordningsam av sig och bajsar alltid i hörnen i fina små högar och skräpar inte ner i onödan. Hon slickar upp varenda smula hon spiller på kroppen. Hon äter dock väldigt fort och mycket och hon är inte kräsen. Hon är väldigt artig och försiktig och VARJE gång hon ska äta håller hon alltid minst en tass i gallret (matning sker genom galler för allas säkerhet. Glupska pandor har lyckats få i sig en volontärs finger tidigare… Inte med flit såklart). Jag tror vi kände direkt att vi var meant to be första dagen på jobbet när en av volontärera frågade om hon fick klappa lite på tassen som krampaktigt höll i gallret. Djurskötaren sa okej, men var försiktig. Hon klappade och Nier Nier (hennes smeknamn) drog direkt bort tassen. Djurskötaren klappade även han lite, men tassen drogs undan i samma sekund. Slutligen fick jag prova att klappa tassen hon lagt tillbaka igen och jag fick klappa hur många gånger jag ville utan undanryckning samtidigt som hon kollade djupt i mina ögon. Till utseendet är Xin Nier den med mest ”björnigt” utseende. Hon påminner lite om Nalle i ”Nalle har ett stort, blått hus” med ganska lång, stor nos, stort ansikte osv. Grät som ett barn när vi sa hejdå vid sista matningen.
Hai Zi är 14 år och har ett väldigt busigt lynne. Hon har väldigt, fina, snea ”asiatiska” ögon ochär extremt lat och grisig, men ändå inte tjock. Hon älskar bambuskott och äpplen, men är inte jätteförtjust i morötter och åt endast morötterna om det var det enda som var kvar. Hennes bur tog alltid längst tid att städa för hon tycker tydligen att det är väldigt kul att kasta omkring bambun överallt istället för att äta den och sitter gärna i sitt eget bajs mycket. Hennes gulligaste vana är hennes lilla ätar-pose. Hon sitter alltid i skräddarställning med ena foten i handen och äter (se bild nedan).
Xue Shue aka. Babyface är en 14 år gammal panda som har ett runt litet ansikte med stora, runda ögon och en kort liten nos gjorde att hon fortfarande ser ut som en unge. Hon är en aktiv liten panda, som ofta missade matningarna för att hon var ute och lekte. Trots att hon älskade att vara utomhus och att busa var hon inte ens i närheten så grisig som Hai Zi, men skitig kunde hon bli haha. En dag hade vi en helsvart liten panda att mata. Hon är räddad från det vilda, eftersom att hon blivit av med ena framtassen i en björnfälla. Detta i kombination med att det tar hundra år att ropa in henne, hon äter de minsta, långsammaste tuggorna i världshistorien och är så kräsen att hon till och med knuffar bort viss mat gjorde att hennes matningar ofta tog tre gånger så lång tid som de andras. Haha, men vi älskar henne ändå! Jag vet ju hur det är att vara kräsen…
Pandorna var självklart det bästa med hela upplevelsen men jag vill ändå nämna hotellet, den lokala baren, de anställda och de andra volontärerna lite också. Jag bodde på det finaste hotellet hittills i Kina, förutom hotellet mamma bjöd på i Peking. Jag hade eget dubbelrum med fräscht badrum, värmemadrass, AC, TV och riktigt goda middagar och frukostar (och då är jag ändå inte överförtjust i kinesisk mat). I början hade jag till och med balkong och himmelssäng, men fick byta bort på grund av att insekter tog sig in via balkongen och det var lite jobbigt. På våningen under hade jag även mina två vänner och ”personliga assistenter” (eftersom att de faktiskt typ kunde engelska) Tom och Joseph (alla på pandabasen hade skaffat engelska namn också). I anslutning till hotellet fanns en lite större ”balkong” som var helt nybyggd och var Tom’s bar! Han och hans vänner hade gjort så ”fint” med julbelysning överallt, tapetserade(!) ihoplimmade frigolitbitar som stolar och bord och en fin hemmamålad felstavad skylt ”TOMS BAR OPEN TIMES 6.00 – 23.00”, vilket ofta ändrades till midnatt dock… Han sålde sprite, några öl, lite kinesiska snacks (torkad tofu och sötpotatis) och även kinesiskt vitvin (52%igt…). Där samlades alla volontärer ett par gånger i veckan för att spela spel, dansa till svetten rann och ha galna diskussioner om allt mellan himmel och jord. Även de anställda yngre kineserna kom ofta dit och få saker var roligare än att supa ner dem, varav vissa aldrig hade varit fulla förut så efter två shottar vitvin var saken klar. Dock kunde ju få engelska haha men det gick bra ändå. Vi märkte fort att de älskade Justin Bieber och ”smurf-remixer” av alla låtar. Gangnam style blev en klassiker och ofta hoppades det så mycket att den hemmagjorda lilla balkongens golk såg att ut att braka ihop när som helst. Hade några av de roligaste kvällarna i mitt liv där och då drack jag inte ens en enda hel drink (smakade på okolsyrad red bull + vitvin och det var grovt äckligt). Var förvånansvärt många svenskar där dock.
Jaja, här kommer lite bilder + bildtext! :D
Let me see your halo, halo, haloooo
Soraya och Hans, mina kollegor!
Hai Zi håller i foten som vanligt!
En väldigt låång pandabäbis!... Eller?
Stora bambupinnar måste man slå sönder och då ser man alltid ut såhär. Posar å grejer....
Bajs bajs bajs
Drömjobbet??!!
Finns det ingen värme på kontoret får man starta kokplattan!
Kineserna är ju för roliga. Varje dag såg matborden ut såhär efter lunch. Små högar på bordet med allt man inte gillar...
Volontärmat
Xin Nier <3
Leshan + Chengdu igen
2013-05-24 @ 11:00:00
Efter undrens nationalpark begav vi oss mot staden Leshan av två anledningar. Dels för att det är ett av de enklaste och snabbaste ställena i Kina man kan förlänga sitt visum på och dels för att vi ville se den största Buddhan i världen. Vi kom fram på kvällen till Hotel XingFa, ett ganska fint hotell faktiskt. Förutom hotellet i Peking var det nog det bästa boendet vi bott på, inte alltför dyrt, asfräscha rum med stora fönster, allt man ville ha fanns i rummet och lika billigt som på gatan och med eget fräscht badrum. Dessutom ingick frukosten, men den var väl inte så jättepopulär…. Kruxet med att förlänga visum i Kina är nämligen att man måste bo ett tillräckligt känt/fint/bra hotell för att det ska finnas registrerat på visum-kontoret, inga små vandrarhem funkar. Visumansökningen gick snabbt och enkelt och vi skulle få hämta ut våra nya visum runt 4 dagen efter (lite skillnad mot Hong Kong). På kvällen gick vi och köpte pommes (haha vi hade längtat så de 3 dagarna vi var i lilla, lilla Jiuzhagou med bara lokala små restauranger) och sedan massa gott bröd, godis och frukt på Walmart och hade en mysig kväll. Dagen efter drog vi då till Jättebuddhan på morgonen. Vad ska man säga? Den var stoooooor! Blabla meter närmare bestämt. Helt sjukt hur de lyckats karva ut den ut en stor klippa. Och trappan ner till fötterna på Buddhan var svindlande för oss båda kan jag säga. Vi gick även runt lite i parken omkring och kollade på gamla byggnader och tempel. Det var riktigt regnskogsklimat där och vi svettades som grisar. Sedan drog vi iväg och hämtade våra visum och tog bussen tillbaka till Chengdu.
I Chengdu spenderade jag och Hampus våra sista dagar innan Sverige ihop. Vi kom tillbaka till vandrarhemmet vi bodde på sist och hade riktigt lugna, sköna och mysiga dagar. Vi gick på en asbillig marknad, där jag hittade världens finaste klänning(!!), käkade 4- eller 5-rätters på IKEA (haha… vi gick igenom hela möbelvaruhuset bara för att hinna bli lite hungriga igen så vi kunde käka en gång till) och höll på att explodera och sedan besökte vi även Kaffestugan! Ett ställe som skulle ha Chengdus bästa kaffe, handmalet och bryggt och allt! Synd att ingen av oss dricker kaffe, men vi hade absolut inget emot HEMMALAGADE köttbullar (1000 ggr bättre än IKEA:s, njöt varje liten tugga), lite svensksnackande med den trevliga ägaren, go-milkshake och jag fick läsa lite Rocky! Vi avslutade det hela med äppelpaj (Hampus) respektive marängswiss (jag). Underbar service också! De höll nämligen på att stänga precis när vi kom, för de hade inte så mycket folk den dagen och tänkte gå hem tidigt, men precis när vi såg skylten och skulle vända kommer ägaren springande och säger att de öppnar upp allting igen för vår skull. Vi sa att vi kunde komma tillbaka dagen efter, men han insisterade. Priserna var också rätt bra. Halva priset från en lunchrestaurang hemma skulle jag säga.
I Leshan glömde jag återigen köpa batterier och i Chengdu glömde jag ta med kameran allt som oftast så mkt bilder finns inte...
Ville mest visa hur små människorna uppe till höger äär (:
första rundan... Spaghetti, bulle och köttbullar.
Jiuzhagou Valley
2013-05-22 @ 08:05:17
Wonderland on earth är smeknamnet denna nationalpark går under och ja, googlar du Jiuzhagou Valley ser bilderna ut som tagna rakt ifrån en film. Självklart var detta något jag och Hampus var tvungna att se och fulla av förväntan tog vi en långfärdsbuss dit som tog nästan en hel dag. Morgonen efter traskade vi glada till entrén. Portugisen vi mötte i Zhangjiajie hade tipsat oss om att lade man till 20 kr extra på entréavgiften på 163 så fick gå två dagar, vilket var asbra ju istället för att betala dubbelavgift eller bara gå en dag som vi tänkt oss först, så nu blev det då två dagar. Dock fanns en bussbiljett också som kanske kosta runt 40-50 men den behövde man bara köpa ena dagen så kunde man åka till alla ställen långt bort i parken första dagen och gå till alla nära platser andra dagen. I alla fall, vi kom fram till entrén så såg vi att de har höjt priset till 200 istället för 163. Surt. Och sedan såg vi att bussbiljetten visst kostade 90. Jahaja… Men sen såg vi det värsta av allt. Den första april, alltså tre dagar tidigare, så hade högsäsongen tydligen börjat och priserna hade höjts PLUS att man inte kunde använda sig av andradags-rabatten för 20 kr utan man var tvungen att betala fullpris båda dagarna. Detta innebär den lilla summan 980 för oss två, två dagar, istället för lite över 400 som vi tänkt oss. Och för två backpackers på en jäkligt tight budget är inte det det roligaste att se, så vi fick helt enkelt sorgsna traska hem igen. Vi bestämde oss för att betala det fruktansvärt skyhöga priset för i alla fall en dag och vara där från att det öppnar tills det stänger och göra så mycket av det som möjligt. Tycker det är rätt stört om man jämför med Avatar-bergen som också är sjukt fint. Där kostade entrén för TRE dagar 250 och då ingick alla bussar i parken… Och försäkringen… Men men.
Andra dagen kom vi i alla fall iväg runt sju och gick in i parken. Parkens sevärdheter är främst de starkt färgade och helt extremt klara sjöarna i alla möjlig blåa, gröna och till och med gula nyanser, men även ett par helt enorma vattenfall och lite annan fin natur. Vi åkte först buss allra längst in i parken och vandrade runt ett par sjöar. Det var verkligen helt fantastiskt vackert och vi blev genast på bra humör och kände oss harmoniska. Det enda problemet var att efter jag tagit två bilder med min kamera dog den. Och ingen batteri-shop var direkt i närheten och med vår tighta schema hade vi inte tid att åka och köpa heller, så jag fick vänta tills lunch helt enkelt, där det säkert skulle finnas batterier. Dagen bestod i att åka korta sträckor buss, vandra någon timme och förundras av skönheten, åka lite buss, vandra någon timme och förundras av skönheten osv tills vi sett nästan alla sjöar och vattenfall i parken, dock fick vi skippa ett par stycken men många sjöar var ganska lika. Vi såg även en vacker bröllopsfotografering (förstår att dom valde denna plats) och åt en alldeles för dyr ”västerländsk” buffé. Jag tyckte dock att det finaste var alla ”gömda/dolda” små, små vattenfall och sjöar inne i skogen. Nackdelarna med dagen var väl att det började regna i slutet och det förstörde både vyer och humör, men vi hade i alla fall uppehåll nästan hela dagen. Sedan var det ju den där jäkla bussbiljetten som vi inte behövde visa en enda gång = vi hade ej behövt köpa. Och så var det det faktumet att det var lågvatten så vissa sjöar var vääldigt låga (typ den finaste av alla, som ändå var fett fin) och vattenfallen var lite ”svaga”. Och justeja… Jag glömde självklart köpa kamerabatterier vid lunch så blev inte många bilder den dagen… Köpte ett par batterier precis i slutet, men de funkade i typ tre-fyra bilder till. Tog dock ett par bilder med min superkassa lånemobil, men den har slutat fungera nu så atteh... Men nu när Hampus börjat blogga igen kanske ni får se några av hans fantastiska bilder om en månad eller så…Här är mina två bilder av 5 som blev helt okej, men ändå inte ger någon rättvisa:
Och så några bilder från Google. Tog dom som såg minst photoshoppade ut och verklighetstrogna. Ja.
Chengdu
2013-05-07 @ 19:23:00
Nu börjar vi närma oss nutid. Chengdu lämnade vi den tredje maj, men innan vi åkte därifrån hann vi med lite smått och gott. Vi provade på lokalinvånarnas favorit i denna provins, Sichuan Hot Pot, som är en gryta med massa kryddor (om man inte råkar beställa okryddat som vi gjorde), andra smaksättare an olika slag som är i mitten av bordet så får man lägga i massa olika matspett och koka hur länge man vill och sedan äta. Var inte supergott, men man måste väl prova antar jag. Vi besökte även Happy Valley, som är ett fantastiskt nöjesfält med massa roliga bergochdalbanor och andra karuseller, problemet var bara att varenda himla karusell stänger om det regnar, vilket det gjorde nästan hela dagen… Vi han dock med att åka slänggungan, radiobilarna och världens roligaste flumeride. Istället för de små 4-personersbåtarna på Liseberg var det typ 12-personersbåtar där man satt på rader och shit vad mycket vatten det skvätte när man kom ner för backen. Var helt stört ju och vi satt längst fram haha. Men inte nog med det så blev vi rätt förvånade när man efter backen blev anfallen av delfiner (låtsas) på båda sidor som sprutade massa vatten i ansiktet på en och sedan massa skadeglada kineser på en bro ovanför en som fullkomligt dränkte en med vattenKANONER. Har nog aldrig varit så blöt och kall alltså haha… Det var ju kallt resten av dagen sedan också, men vi tog i alla fall lite hämnd med vattenkanonerna senare. Dock fanns det två positiva saker med dagen:
1. Mjukglassen, som var gudomligt god.
2. Inomhus-karusellsimulatorerna. Tänk er 3D-bio utan glasögon, fast som bergochdalbana och med sjuukt bra teknik så man hängde i stora ställningar i taket och flög omkring med en skärm som var vinklad runt en så det kändes verkligen som man flög omkring över hela Kina (karusellen åkte runt i Kina) och vi båda blev seriöst höjdrädda flera gånger. Var något av det roligaste och häftigaste jag någonsin upplevt. Går liksom inte beskriva. Och jag kan inte ens tänka mig hur bra det kommer vara om ett par år när själva grafiken är ännu verkligare. Vi åkte även någon vanlig 4d bio undervattnet på kinesiska som nog egentligen var för barn och en asskum bergochdalbana som åkte runt och fram och tillbaka och upp och ner och då och då stannade och var 3d bio och folk skrek i ens öron och gav en kommandon och skrattade och man fattade verkligen ingenting. Var det konstigaste jag någonsin åkt.
Dagen efter gjorde vi något jag drömt om nästan hela mitt liv. Vi besökte ett pandauppfödnings- och forskningscenter. Där fanns både röda pandor och vanliga jättepandor. Lyckan bubblade runt i hela kroppen och jag har nog aldrig sett ett så efterblivet, klumpigt, rövkliande, gulligt, underbart djur. Som vi skrattade och ”awh”-ade och egentligen inte ville därifrån. Som tur är vet jag ju att jag snart kommer få återse mina älskade vänner igen för om ett par dagar ska jag till ett annat uppfödningscenter, som ligger i anslutning till en jättestor nationalpark, och voluntärarbeta i nästan 2 veckor!!! Är såå lycklig :D Men jag låter nog bilderna tala för sig själv när det gäller pandisarna!
Xi'an
2013-05-07 @ 09:57:00
Nästa anhalt, Xi’an! Här bodde vi hos en, som han kallade sig själv, god-damn cop vid namn Kai som var mer än gästvänlig. Från första sekund öste han godsaker och mat över oss och han skrev gärna hjälpsamma lappar med kinesiska fraser på åt oss utan att vi ens bad och hjälpte oss med bussar och gav oss tusen tips och råd. Efter att ha suttit på ett obekvämt tåg i ett antal timmar och knappt lyckats sova mer än tjugo minuter åt gången vaknade jag upp på min 20-årsdag på väg in i Xi’an. Min födelsedag har nog aldrig känt mindre speciell, men det gör inget. Det var i alla fall en ganska bra dag och Hampus, Kai och Kais andra couchsurfare Susanna, en tyska, gjorde sitt bästa för att göra den bra. På dagen gick jag och Hampus och kollade på en kinesisk moské (superfint och annorlunda att se en sådan moské) och proppade i oss pommes. Sedan skypade jag lite med min mamma innan vi alla fyra gick ut för att äta ”västerländsk” mat. Kinesernas uppfattning av västerländsk mat är ungefär lika bra som kinamaten i Sverige. Kinamaten vi äter i Sverige är typ omöjlig att hitta någonstans här i Kina och är inte alls kinesisk för er som inte visste det (jag visste typ men inte att det var såå stor skillnad). Det vi fick var i alla fall någon typ av köttbit med den mest svartpeppriga såsen jag någonsin ätit, en liten klump spaghetti eller ris med konstig tomatsås med svamp i en klibbig soppa ingen visste vad det var och sedan fruktsallad med majonnäs såklart! Spännande men inte jättegott. Eftersom att jag fylled år fick jag även nudelsoppa, enligt tradition, och vi hade kul hela kvällen åt att servitrisen glatt utbrast HAPPY NEW YEAR när jag fick min soppa haha. Roligare blev det sedan när vi anlände till en hemlig liten underground bar, med bra livemusik och billiga drinkar, för där fick vi popcorn dagen till ära och denna gång önskades jag Merry Christmas… Åh kineser alltså <3. Dessutom hade gulliga Kai fixat så att live-bandet sjöng Happy Birthday på engelska och kinesiska åt mig!!
Dagen efter var det dags för terrakotta-armén. Var sjukt precis som jag trodde. Hampus var sur (som vanligt på magnifika gamla platser) för han tycker att folk förr i tiden var så dumma som inte hade något bättre för sig än att bygga dessa enorma monument och andra mästerverk haha… Där mötte vi även av en slump det sydafrikansk-irländska paret vi hade suttit vid på tåget hit. Var trevligt! På kvällen skulle vi kolla på en fontänshow med tyskan vid en stor pagoda, men vi kom lite sent så det blev bara en titt på det fina området och så hamnade vi mitt i en danscirkel på ett torg haha. Folk blev helt galna när de såg oss västerlänningar och ville såklart att vi skulle stå i mitten och dansa men vi flydde snabbt.
De sista två dagarna blev stressiga då vår planering gått lite dåligt som vanligt. E dagstur till lilla staden Luoyang blev en två-dagars-tur, vilket ledde till att vi missade vårt tåg vidare. Men Kinas fantastiska tågsystem lät oss byta in våra biljetter mot ett senare tåg som också var billgare så vi fick till och med pengar tillbaka haha. Tidigare bytte vi våra tågbiljetter från ena dagen till den andra. Helt sjukt ändå att man kan göra så. Tänk er om man kom till SJ:s hjälpdisk i Sverige och bara: ”Ah, jag missa mitt tåg kan jag byta mot det här senare tåget som är billigare och få pengarna tillbaka?”.
Men Luoyang var det ja. Där besökte vi Longmen Caves/Grottoes som är ännu ett sjukt, gammalt arkitektalt mästerverk, som Hampus gick och muttrade över (men självklart älskade med tanke på fotomöjligheterna) och nu hade Hampus bestämt sig för att bli arekolog. Det var stora klippväggar med urgröpta grottor med buddhastatyer överallt. Flera hundra grottor och buddhor och massa fina detaljer och annat. Dagen efter begav vi oss till Shaolin-templet som är därifrån zen-buddhismen, Kung Fu och typ alla andra kinesiska kampsporter kom ifrån. Visste ni förresten att Kung Fu kom till för att en ledar-munk tyckte att alla munkarna blivit lite för tjocka och dessutom kanske behövde skydda sig mot folk som anföll templen förr? Runt templet finns nu i alla fall massa olika kampsport/munk-skolor och överallt gick rakade, små, vältränade killar och övade. Vi fick se två shower och ett väldigt fint tempel och fick se hur små och söta munkar som helst. Vi fick även ta bild med en massa kinesiska turisters ungar haha. Showerna var riktigt awesome och jag var i chock över va dde klarar av med bara extrem fysisk och för att inte tala om psykisk kraft. De bara fokuserade all deras energi på en punkt i kroppen så blev de omänskligt starka där. Här finns bland annat en munk som kan stå på TVÅ FINGRAR. Alltså så som man står på händerna fast på ett finger på varje hand. Hampus berättade att något program på Discovery Channel hade testat fysiken bakom detta trick och inte kunde komma fram till något. Det ska vara fysiskt omöjligt. Dessutom fanns där killar som kunde abli så starka i fingrarna att de kunde hålla i en nål och med den PIERCA EN GLASRUTA och smälla en ballong på andra sidan, krossa stålplankor mot huvudet och böja spjut med halsen pressad mot de vassa sidorna. Googla shaolin-munkar om ni är nyfikna. De små skolmunkarna var också rätt grymma som gjorde volter över hela stället och var så viga att de kunde böja sig åt alla håll.
Nåväl, bilder kommer här!
Peking
2013-05-07 @ 07:34:48
Peking var också en av mina favoritplatser. Dels för att atmosfären var väldigt bra för att vara en storstad och det fanns så himla mycket fint att se och göra, men också dels för att vi träffade min mammis och hennes pojkvän en hel helg :D De var nämligen i Peking och jobbade lite med Volvos nya fabrik utanför Peking. Vi kom dit tidig lördag och blev direkt bjudna på lyxig frukost-buffé och så lyckliga har vi nog aldrig varit haha. Vi åt tills vi höll på att explodera båda två och inte nog med det fick jag i förskottspresent av mamma att jag och Hampus fick bo på detta underbara hotell hela helgen och vi blev bjudna på all taxi, mat och utflykter. Snacka om lyx jämfört med alla andra ställen vi bott på. Frukosten var nog sköen höjdpunkten på hela resan haha. Och ja… Att träffa lite familj också då. Vi hade en trevlig helg då vi shoppade loss på superbilliga marknader, åt god mat, besökte sommarpalatset, lama-templet och District 798 (tror det heter så, ett konst/hipster-område i alla fall).
På måndagen åkte mamma och Martin (hennes pojkvän) hem och jag och Hampus flyttade till vår värd Yang Shi. Han var en väldigt tystlåten, men smart och intressant person och hade två supersöta tjocka kissemissar. Första kvällen tog han med oss till en supergod muslimsk restaurang och de andra kvällarna satt vi uppe sent och kollade på resebilder och hade spännande diskussioner och kultur och resor. Dagarna spenderade vi med att shoppa lite mer (det var ju så billigt), så vi fick skicka hem en låda med grejer, och även en del sightseeing såklart. Vi såg Förbjudna Staden, Himmelska Fridens Torg och självklart Kinesiska Muren. Muren var den bästa sighseeingen i hela Peking tror jag. Vi hade sådan tur med vädret (strålande sol) och vårblomningen hade precis kommit igång och var riktigt fin. Dessutom åkte vi till en lite mer avlägsen del med mindre turister och som är lite finare (sägs det). Och inte nog med det!! För att ta sig ner igen från muren som ligger upp på ett litet berg så tog man sig ner igen på det roligaste sättet någonsin. En 1,6 KILOMETER lång rutschkana där man åkte på små pulkor typ som man kunde gasa och bromsa med haha. Hampus tyckte dock att det var tråkigt att han körde ikapp de framför så fort, men lättroade, fega lilla jag hade hur kul som helst.
Bildbomb!
Självklara varningsskyltar utanför en toalett!
Shanghai
2013-05-06 @ 21:49:00
22 timmars tåg i ”hard seat”-klassen är inget jag rekommenderar, men norrut kom vi. I Shanghai couchsurfade vi för första gången i Kina. Det var hos en extremt pratglad tjej kallad Ellyse! Hon var väldigt hjälpsam och tog med oss på lite små äventyr. I Shanghai provade vi på nattlivet på en trevlig bar kallad Perry’s Cafe. Fick dock inte med mig några bilder därifrån men vi träffade mycket härligt folk som jobbade, pluggade eller reste i Shanghai. Vi provade åsnekött och annat knäppt och gick på marknader och fick våra egna kinesiska namn med tillhörande sigill! Dessutom kollade vi ju på den välkända skylinen, även om vädret sög.
Sista dagen begav vi oss mot Ikea, dels för att lyxa till det med lite köttbullar och även för att köpa lite presenter till vår kära värd Elysse och till vår nästkommande värd i Peking. I Svenskshoppen blev det ett minst sagt tårfyllt (ja, tårfyllt, jag var kanske lite hormonell eller något) återseende med tunnbröd, lösgodis och annat.
Zhangjiajie – Avatar-bergen
2013-05-06 @ 20:48:00
Nästa plats på vår resa var en fantastiskt vacker nationalpark, Zhangjiajie Forrest National Park, också kallad Avatar-bergen, eftersom att James Cameron säger sig ha tagit inspiration från denna plats till miljön i sin storslagna succé Avatar och det syntes vill jag lova. Det blev två långa dagar av vandringar upp och ner för berg. Svindlande höjder, en 400 meter hög hiss, en spöklik nattmarsch hem för tusentals trappsteg i totalt mörker och skratt, svett och tårar. Och just det ja… En jäkla massa foton tillsammans med kineser haha. Vi kände oss som riktiga superkändisar där alltså, då det en gång till och med blev KÖ för att ta bild med oss… Där står vi några meter från en underbart vacker utkiksplats och kineserna tar hellre bild med oss. Sötisar. Hampus som är så himla lång och jag med mitt blonda hår är väl himla häftigt för dem. Särskilt de som bor på landet. Vi såg ju inte särskilt många andra västerlänningar där heller. Men här var det riktigt fint alltså. Vi bodde även på ett superbra vandrarhem och träffade en trevlig portugis på rummet som vi delade berättelser och en frukost med. Och street fooden i den lilla staden var fantabulös. Ja, den här platsen gillade jag verkligen.
Och dags för bilder igen. Tyvärr har jag en lite halvbra kompakt-kamera så bilderna ger verkligen ingen rättvisa alls åt den vackra parken, men om nu Hampus någonsin bloggar igen ska ni få se riktigt fina vyer. Han sitter åtminstone och redigerar bilder bredvid mig nu… Från Kambodja (nästan tre månader sedan…).
Guillin
2013-05-06 @ 17:44:29
Efter vårt efterlängtade avsked av Hong Kong begav vi oss mot en ”liten” (i Kina-mått mätt = typ 1-2 miljoner invånare) stad kallad Guillin. Här fortsatte resan gå ganska misslyckat. Huvudanledningen till att vi ens besökte denna stad var för att den låg väldigt nära en by(några hundratusen invånare) kallad Yangshuo, som är helt fantastiskt vacker och mysig. Vi skulle hyra cyklar och åka runt och njuta av livet. På grund av diverse problem med tåg och bussar blev det dock aldrig av, men vi hann i alla fall med att köpa Hampus andra stativ för denna resa (och mer kom det att bli) sedan han lämnat sitt förra på en buss och besöka två turistattraktioner. Reed Flute Cave, var enligt vad vi förstått en stalagmit-(?) eller droppstensgrotta som på något mystiskt sätt var självlysande i olika häftiga färger. Vi var nyfikna på detta fenomen och begav oss dit. Och vilken besvikelse… Det var en himla fin, stor, imponernade grotta och hade de bara lyst upp den med naturligt ljus hade det varit väldigt fint, men nu hade de alltså lyst upp grottan med färgade neonlysrör, vilket kändes som ett slag i ansiktet. En bluff för att locka turister. Men det var ändå ganska fint faktiskt och man kunde roa sig med att försöka hitta olika djur och figurer i stenformationerna. Problemet var att vi var där under lågsäsong så det fanns bara kinesiska guidegrupper att gå med och om man gick före eller efter gruppen släckte guiden ner alla lampor så man såg ingenting. Men vi låtsades skratta när alla andra gjorde det och försökte så gott vi kunde tjuvlyssna på en tysk guide.
Turistattraktion nummer två var Seven Star Park. En enorm och faktiskt väldigt fin park med olika bergsformationer, fina träd och växter och även lite annat. Var ganska turistigt, men vi fick oss en fin solnedgång över staden på toppen av ett berg. Inne i parken fanns även ett ”CS-land”, alltså typ paintball, fast uppbyggt som spelet Counter Strike och som allt här i Kina. En kopia utan tillåtelse. Lite som det stora, nybyggda World of Warcraft-nöjesfältet, helt utan tillåtelse från spelskaparna.
Jaja, här kommer bilder!
Nya favvospelet på resan...
Hong Kong
2013-05-05 @ 15:40:39
Jaha, så bra gick det med bloggandet. Nu är snart resan genom Kina slut och då bloggar jag om äventyrets början. Men nu kommer i alla fall alla inlägg om Kina upp de närmsta dagarna. Har alla bilder och inlägg färdiga och skrivna men det tar en sådan himlans tid att ladda upp allt via "avblocka-facebook, blogg.se, bloglovin mm. i Kina"-programmet.
Som sagt mötte jag upp Hampus i Bangkok och fick med honom till Kina. Problemet var ju dock att vi inte hade något visum och det kan vara ganska krångligt att få, men med google vid min sida hade jag hittat ett bra och enkelt sätt att skaffa visum… i Hong Kong! Relativt billigt (typ 200 kr) och det gick att få på en dag eller två om man betalade lite extra. Vi skulle komma dit på en torsdag, men efter en hel del krånglande med flyg var vi inte i Hong Kong förrän fredag eftermiddag, vilket innebar att visum-kontoret var stängt tills måndag. Så det blev en helg i Hong Kong. En helg som sedan blev nästan en vecka, då det på måndagen visade sig att svenskar (?) inte längre kunde få express-visum utan behöver vänta fyra dagar… Veckan i Hong Kong var faktiskt riktigt vidrig. Boendet var helt sjukt dyrt för att vara Asien (250 kr/natt på ett vandrarhem är typ 5 ggr så mkt som vi betalar här i Kina) och för att inte tala om hur lite man fick för pengarna. En fängelsehåla (typ 6 kvadratmeter med badrum), där sängen tog upp mer än halva rummet. Frågan är om man kan kalla det säng… Dessutom var luftfuktigheten så hög att det RANN vatten längs med väggarna och ventilationssystemet gav oss nya överraskningar varje dag med allt från de lite mer behagliga curry eller pannkaksdofterna till de mindre behagliga instängda avloppslukterna. Nåväl, vi försökte göra det bästa av saken… Eller vem försöker jag lura? Vi levde på McDonald’s och 7eleven-mackor (det enda billigt nog att äta) och gick på lite marknader eller låg hemma i vårt äckliga rum och deppade över hur äckliga vi var och hur allt sög haha…. Vädret pendlade mellan mulet, blåsigt, regnigt och kallt, ibland alla samtidigt.
Men vi hade våra roliga stunder i alla fall typ när vi gick på spännande marknader. Här kommer lite bilder.
Resterande veckorna i Thailand.
2013-04-10 @ 19:10:08
Nåväl, för min skull men kanske också för att ni ska kunna få en någorlunda bild av min Thailand-resa kommer här lite ord om vad mina dagar fyllts av: Snorkling, privat båthyrning, toasties, hemliga stränder, 7eleven, apstränder, överexploaterade turistfällor, oupptäckta pärlor, vänskap, kärlek, buckets, sova, festa, massor av god mat (särskilt caesarsallader), shopping, hajar, ensamhet, Fullmoon party, flak-taxis, songthaews, Lucky House, perversa och elaka vandrarhemsägare, bungalows, air-conditioning, jungel-fest, skratt, tårar, tatueringar, cliffjumping, strawberry daiquiris, bada, sola, avsked, välkomnanden, vattenpipor, solned- och soluppgångar, korallrev, mopeder, insikt, förlorade saker och vänskapsarmband. Och en himla massa spenderade pengar på mat till gatuhundar... Haha, så himla fina djurvänner i vår grupp. Och ja, gruppen bestod av 10-16 personer hela tiden och folk kom och gick ständigt. Det var rätt svårt att hitta ett bord när vi alla åt tillsammans. Och vad är förresten oddsen att vi har tre personer med modellkontrakt i samma grupp? Varav två även gjort (SMÅ)roller i minst en hollywood-film??
Vet att många av er (*host* mamma *host*) tror att det bara har varit fest, fest och fest och visserligen har det varit en hel del av den varan, men jag tror ändå att det jag kommer bära med mig för resten av livet är de underbara platserna jag såg (och inte fotade), människorna jag mötte och erfarenheterna jag fick.
Och på tal om förlorade saker... Hittills antal förlorade...
skor: 4
bankkort: 2
hårborstar: 3
tofsar: 30-40 st
mobiler: 1...
kläder: massor
och mer därtill.
Men nu kommer bilderna, tjihu! Borde vara några hundra fler, men bilderna finns kvar i hövvet mitt.
Måndagsbarn
2013-03-15 @ 12:28:00
På måndagen sov jag ut länge efter vandringen, men skyndade mig upp när jag kom på vilken dag det var. Gick till shoppingcentret i närheten och letade förgäves inne i mataffären efter något till rimligt pris man kunde göra tårta av. Slutade med att två donuts + ett ekorrljus, som såg lite ut som Pikachu, fick agera tårta åt Ben som fyllde 22 och dessutom fick börja festa igen efter skadorna/antibiotikan. På dagen gjorde jag mitt första ensamäventyr på länge, vilket ändå kändes rätt skönt. Åkte och kollade in två tempel, Wat U-mong och Wat Suan Dok, som jag läst om i diverse turisguider. U-mong var nog mitt favorittempel i hela världen. Det är ett skogstempel dit färdiglärda munkar kommer och bor för att meditera sig till högre nivåer av upplysthet (typ?) och där fanns också ett internationellt jättestor meditationscenter fullt med människor från hela världen som ville hitta sitt inre lugn, konvertera till buddhism eller liknande. Det var ett stort område med bibliotek, museum (som tyvärr var stängt) massa små tempel och även hus där munkarna bodde, lagade mat och tvättade mm. Var riktigt intressant att se och nästan som en hel munkby. Dessutom fanns det skyltar som förklarade att munkarna verkligen beundrade och var tacksamma för djuren här så överallt gick hundar och katter med halsband och en massa hönor mm. En liten extra sak jag gillade mycket med området var alla små skyltar på alla träd med citat om livet och annat. De flesta var dock bara på thai, men vissa var översatta. Själva huvudtemplet i sig var riktigt coolt och bestod av tunnlar under marken där det fanns olika håligheter i väggarna med altare och buddhastatyer där man kunde be och meditera, vilket många gjorde. Ett av de första templen i Chiang Mai och fint var det fortfarande.
Sedan begav jag mig mot Suan Dok som är ett tempel och en massa reliker av alla prinsar och prinsessor som regerat i provinsen. Det var ett maffigt kriiiitvitt monument och väldigt fint och välbevarat, dock har det genomgått flera renoveringar och tråkigt nog pågick en större just nu av själva templet, men inte relikerna. Trots alla byggnadsställningar och målare var detaljerna på templet det som imponerade fullt med guld och ädelstenar (troligtvis bara färg/fejk men). Buddha-statyn där inne var sjukligt stor.
På kvällen var det dags för födelsedaagskalas och i princip hela vandrarhemmet var med idag också, men med många nya ansikten. Kvällen började fantastiskt med roliga lekar, imitationer och diskussioner, fortsatte med massa dans, men slutade med två brustna hjärtan, en extrem ångest- och panikattack som jag fick ta hand om och ett alldeles för fullt om än underhållande födelsedagsbarn, som jag och tjejerna i mitt rum fick släpa omkring på och lura i vatten och tvinga i säng.
På tisdagen bestämde vi till slut en reunion vid fullmoon partyt och bokade allt. Jag fick reda på att bussen jag tänkt ta var inställd så det blev nattåget istället och resten vet ni om!
Pusspåer.
Djungel/bergsvandring
2013-03-15 @ 07:50:00
Lördagen blev en lugn dag med filmhäng, McDonald’s gratis hemleverans till hela vandrarhemmet, kvällspizza och lördagsmarknad. På söndagen var det andra bullar (…) tidig uppstigning med vattenflaska i hand. Färdigpackad, pigg och glad satte jag mig på en buss med två amerikanska tjejer i min ålder, en holländare i 40-årsåldern och ett franskt par i 30-årsåldern. Det blev en lång dag med totalt fem timmars vandring. På vägen stannade vi och badade i ett vackert vattenfall och åt lunch, dock blev det inte så mycket lunch för mig. Min största svaghet hundvalpar fanns nämligen vid vattenfallet och smala var de, så de fick en stor del av min lunch. Tyckte de behövde det mer. Vi var även på besök i en bergsby, där ingen kunde varken thai eller engelska. Istället för att lyssna på vår guide när han berättade om byn lekte vi med de underbart söta barnen istället och jag saknade syskonen. Vår guide var dock jätteduktig och berättade massa intressant om naturen, frukter, växter och kulturen. Vi stannade även vid en fladdermusgrotta, men stora mördarbin hade byggt bo vid ingången så vid kunde tyvärr inte gå in. På vägen hem blev vi vallade av en hund flera kilometer, vilket var hemskt sött. Han ledde oss en bit, stannade och väntade in varenda en, ledde oss, stannade och cirklade runt oss osv. Med ömma fötter och ben och med fyra tomma vattenflaskor åkte vi hem sen eftermiddag. Jag kände mig lugn och nöjd med livet på grund av den vackra och harmoniska djungelns inverkan. Dock var uppförsbackarna upp för två berg nära på att få mig att ge upp alltså. Shit, jag måste träna. Söndagkväll blev det först mexikanskt med Ben och en ny kille i vårt rum och sedan mys med de nya tjejerna i vårt rum och långa diskussioner om engelska vs. amerikanska och många, många skratt.
pussss
Bland tigrar, apor, en massa konstiga grönsaker och jättehinkar forts.
2013-03-14 @ 21:16:00
Huvudet var nu fullt av tankar om de mäktiga tigrarna och stackars aporna och det var dags att ta sig hem för och vänta på vår upphämtning. Jag, Kat, Ed, Will, Adam, Hanna (en norsk) och Nick (en tysk) hade nämligen bokat matlagningskurs! I bussen dit mötte vi ett tyskt par från ett annat boende. Fyra rätter stod på schemat och kräsen som jag är räknade jag inte med att äta något, utan såg det mest som en kul grej och något att skryta med hemma. Kan ju laga thaimat till familjen nu. På vägen till kursen åkte vi förbi en lokal marknad och fick lära oss massor om hur många olika auberginer det egentligen finns och hur alla örter luktade. Sedan köpte vi hälsodrycker med allt från apelsinsmak till vetegroddar. Kvällen var fantastiskt rolig och jag lärde mig inte bara fyra rätter utan massa små tips om matlagning och massor om den thailändska kulturen. Vår lärare var hur rolig och snäll som helst och stöttade en genom varje steg. Vi gjorde först en soppa och vid varje rätt fick man välja mellan två eller tre varianter och för de flesta av oss blev det kryddig räksoppa. Gick hur fort som helst ungefär 10 min förberedelse och 10 min tillagning + genomgång. Smakade dock inte på grund av att min mage inte gillar räkor överhuvudtaget, men de andra var glada att få lite extra. Vår andra rätt var nudlar och självklart lagade vi Thailands nationalrätt padthai. Nudlar, böngroddar, ägg och något kött är grunden plus en del kryddor och jordnötspulver. Jag gjorde min egen variant utan vissa ingredienser och åt faktiskt en del, även denna rätt gick fruktansvärt fort och folk började redan bli mätta. Det var dags för curry och man fick välja grön eller röd. Jag tyckte grön verkade roligare. Denna rätt tog dock en bra stund då vi mortlade ihop vår egen currypasta eller currykräm eller vad man ska kalla det. Hade nästan kramp i armen innan allt var en len och fin kräm och sedan skulle vi tillaga själva curryn. Min currysås var god men gillade inte riktigt alla ingredienser, så tog med mig curryn och den sista rätten hem till stackars Ben. Det sista vi gjorde var en klassisk wok med kyckling och massa grönsaker. Om man ville fick man flambera den eller ”big explosion” som vår lärare sa, vilket alla tyckte var kul, men jag vågade inte hihi. Kvällen avslutades på magiskt vis med avfyrning av två lyktor, ni vet sådana vita man släpper så flyger de upp högt upp i himlen?
Vi var hemma runt tio och då var det bara att snabbt slänga på sminket och hoppa i finklänningen för ikväll skulle hela vandrarhemmet ut (förutom Ben med sin hjärnskakning). Det blev en kort förfest för oss matlagande innan vi klämde in oss 23 personer i samma taxi/buss (gjord för 8-10 personer högst) haha och då kände vi oss thailändska vill jag lova, men kul var det. Vi drog till Zoe’s som är stället som ”gäller” här, eftersom att både locals och backpackers hänger där varje kväll och hinkarna är billiga. Och shit vad dom är enorma och stark. Jag vågade bara dricka en fjärdedel eller så av min. Kvällen var rolig och galen med allt från buggskola till mandomstest, språkbarriärer och många nya vänner. När vi kom hem vid halv sex på morgonen insåg jag att vi skulle gå upp om mindre än två timmar för diverse aktiviteter. Jag hade bokat djungelvandring. Vi tyckte att sova klarar vi ju oss utan och kollade på Glee och New Girl (bor då alltså fortfarande med sju ”manliga” killar) tills alla somnade 10 minuter innan alarmen var ställda. Ingen vaknade av de fyra alarmen. Men jag hoppade upp ur sängen fem minuter innan min upphämtning och slängde på mig skor och bytte byxor, men efter att ha åkt tio minuter i bussen kände jag att det kanske inte var en så bra idé att vandra fem timmar utan frukost eller sömn och dessutom hade jag glömt badkläder vatten, handduk mm. Så tack vare snälla turanordnare fick jag flytta fram allt till söndagen.
pusssssssss
Bland tigrar, apor, en massa konstiga grönsaker och jättehinkar
2013-03-14 @ 16:13:00
Fredag var en minst sagt fullspäckad dag som inleddes med ett tidigt uppvaknande för mig, Kat och Ed som skulle ge det dära Tiger Kingdom ett försök trots allt. Man har hört mycket drogrykten, men av alla som varit där och jobbat där vi snackat med hade vi bara hört bra saker, så vi körde på. På morgonen lyckades vi dock få med oss britterna likväl bästa vännerna Adam och Will och en tysk vid namn Alex. Vi bestämde oss för att även kika in närliggande anläggninar varav ett apställe och ett för ormar.
När det gäller Tiger Kingdom har jag väldigt blandade känslor. Till att börja med kan jag med 99% säkerhet säga att ingen av tigrarna blivit drogade. Det fanns fyra grupper av tigrar man kunde få träffa. Supersmå (1-4 mån), små (4-8 mån), mellanstora (8+ mån 3-4 meter) och stora (8+ mån 4-7 meter). Jag, Will och Adam träffade alla utom de mellanstora och de andra sket även i de små. Att få mata, leka med och gosa med tigerbäbisar är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. De var lekfulla om än vissa lite trötta men busade man med dem eller gosade så reagerade de snabbt med att busa eller spinna och det kändes roingivande. Att bara lugna och lyckliga katter spinner. Dock använde djurskötarna metoder jag inte riktigt gillade som bestraffning för bitande nämligen knäppningar på deras känsliga nos och snärt med en tunn pinne. Jag tvivlar starkt på att ungarna någonsin fick riktigt ont eller blev fysiskt skadade, men jag tror att de blivit ganska psykiskt nedbrutna. Tigrar ska naturligt sett inte ty sig till människor. Dessutom var klorna borttagna. Förövrigt hade de stora burar när de inte var i lek- och gosburen och de såg inte alls smala eller drogade ut. Tigrar ska sova i alla fall 15 timmar om dagen, så det är ju inte så konstigt om de ligger och vilar lite. Och de sa i alla fall att tigrarna fick turas om att vara i lek- och gosburen varje dag. En annan negativ sak, som dock är ett måste för att ett sådant här spektakel ska fungera är att man tar tigerungarna redan som nyfödda ifrån sina mammor just för att tigrarna ska ty sig till djurskötarna istället och inte lära sig att leva ut sina instinkter av sina mamma. De ska bli svaga, medgörliga individer. När det gäller de små ungdomstigrarna var de också ganska lekfulla, men inte riktigt så gosiga, vilket är helt naturligt men även dessa blev snärtade då och då vilket verkade vara helt utan anledning. Bara för att visa vem som bestämmer liksom. Tigrarna var väldigt medgörliga för foton och folk lyfte deras svansar och tassar för att få till ”roliga” poser, vilket djurskötarna ständigt uppmuntrade. Vi såg inte så många turist-volontärer som arbetade när vi var där. Att ta foton med de stora tigrarna var lite som att ta foto med statyer. Visst de kunde vara pigga och alerta om de blev lite retade med en pinne vid munnen/nosen eller ibland få nog och gå iväg en bit och i slutet fick vi se en riktig show när en av djurskötarna tog en stooor palmgren och använde som jaktleksak till 400-kilos-tigern. Det såg så knäppt ut med en sådan stor katt som leker som mina katter hemma. Så därför tror jag inte de var drogade, då de hade bra reaktionsförmåga och de såg liksom inte så ut. Dock hade dessa tigrar lite större pinnar vid straffslagen. Jag är glad att tänderna inte såg nedfilade ut för det gör tydligen väldigt ont för katterna, men inga klor hade dem. Tigrarna hade ätit och fått massa motion och lek innan gostiderna, så det gjorde dem nog också trötta.
Allt det här låter kanske hemskt, men jag kan ändå se det ur ett positivt perspektiv. Burarna de är i i själva parken är väldigt små för så stora djur, men det finns större burar också, vilket jag sett bilder och filmer på. Tigrarna får mat, lek, motion och regelbundna veterinärundersökningar och framförallt skydd. I Thailand finns väldigt få nationalparker och de som finns är dåligt skyddade, vilket innebär att hemskt få tigrar överlever särskilt länge utan att bli skjutna och sålda till tjuvhandeln. Därför kan man se det som så att tigrarna på Tiger Kingdom kanske inte har ett perfekt liv men de LEVER och har god fysisk hälsa och helt okej psykisk hälsa. Då de faktiskt spann och hade livsgnista tror jag inte de här helt deprimerade, men det är absolut inte ett optimalt liv. En annan positiv sak är informationen och det faktum att folk börjar se på tigrar som ett gulligt djur man vill bevara. Folk kanske börjar älska tigrar och vill skänka pengar för att bevara de vilda tigrarna och folk blir informerade om tigrar och hur de lever och har det. Att det inte finns så många kvar. Och i längden kanske det är en bra sak… Jag vet inte.
Men nog om tigrarna. Efter Tiger Kingdom var det dags för ormar och apor, men vissa kände att de sett och träffat så mycket apor innan och jag och Alex kände samma sak om ormar, så vi delade på oss. Men att jag betalade för apparken är dock något jag ångrar djupt. Jag hade inte hört om den innan, så jag visste inte mycket, men jag har varit i typ aptempel förut där aporna gick omkring lösa och blev matade och klättrade på folk och antog att det var något sådant, men fel hade jag. Alla aporna i parken satt i burar MINDRE än en kubikmeter eller så hade de en stor bur men var fastkedjade i ett koppel som lät de vandra ungefär en meter från trädet eller stenen de va fastbundna i. Apshowen var hemskt förnedrande, men jag blev impad över hur smarta de faktiskt är, men efter att ha matat så många apor vi kunde, även de som såg extremt undernärda längst bort i buren (man fick kasta mat till de och folk kanske orkar kasta så långt) gick vi uppgivna där ifrån redan efter mindre än en halvtimme. Det var en apa som hade ett långt koppel som hans ägare höll i som verkade glad och var superkittlig. Det enda positiva.
Nä, nu blir detta lite långt. Fortsättning följer…
pussssssss
Thorsday
2013-03-14 @ 13:34:00
På torsdagen blev det då så att jag spenderade ett antal timmar i ett tempel högt upp på en stor kulle. Det var ett riktigt fint, gammalt tempel och utsikten var nästan lika fantastiskt som templet i sig. Det fanns fullt av gong-gongar och klockor överallt man inte fick ringa i, men det gjorde alla ändå. Jag var där med Kat, som jag nämnde tidigare, två amerikanska tjejer och två killar, en kanadensare och en britt som alla var underbara och välkomnande trots att flera av de redan hängt i några dagar. Vi provade att bli spådda på buddhistiskt vis och några av oss blev välsignade av en munk. Jag får dock ofta en obehaglig känsla i olika religiösa byggnader och känner mig som en hädare(?!) eller typ respektlös och ohelig, eftersom att jag inte vet vad som sägs eller händer egentligen men ändå låtsas jag vara en del av det. Jag vet inte. Andra får göra som de vill, men jag försöker hålla mig utanför. Det slutade dock med att jag blev halvt välsignad då en av amerikanskorna ville ha en bil på dem under välsignelsen men jag kröp för nära och munken började skvätta vatten på mig också och det kändes ännu dummare att gå därifrån då haha… När man spår sig så har man en burk med långa, numrerade trästickor i. Man ska sedan skaka burken tills en sticka ramlar ut, läsa numret och ta en lapp med det numret på där spådomen står. Jag var tydligen så god i något av mina förra liv att jag kommer leva lycklig för alltid. Antar att jag kan chilla med godheten nu då…? En annan tjej fick veta könet på sitt första barn!
Kvällen spenderades på en nattmarknad med killarna och Kat från templet och även Ed (eller då Eadeouine eller hur det nu stavas) som precis anlänt till Thailand och vi lovade henne en bra första kväll. Vi åt god mat och letade ballongbyxor i evigheter åt en av killarna som var för lång för alla. Det var en trevlig kväll full av skratt och förvirring.
pusssssssssssssssss
Chiang Mai
2013-03-14 @ 11:57:45
När jag skriver detta är jag på väg söderut. Klockan är halv ett och det är onsdag den fjortonde. Har åkt nattåg från Chiang Mai till Bangkok med mina nyfunna vänner Morgan och Thor (han ser bara ut som Chris Hemsworth, men heter något annat) och lite annat trevligt sällskap vi hittade på tåget. Jag sitter nu och väntar på bussen som ska ta mig söderut med en carbonara framför mig, men tyvärr inget wifi, så det kan dröja en dag innan detta kommer upp. Dagarna i Chiang Mai har varit oförglömliga och människorna jag mötte, erfarenheterna jag fick och upplevelserna vi delade är saker som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Nästan varje dag har varit fullspäckad, så jag tror jag kommer dela upp allting i olika inlägg.
Jag anlände till SpicyThai Backpackers, Chiang Mai, i torsdags 6 på morgonen efter en trevlig, men tröttsam nattbussresa från Bangkok. Måste sett ut som en zombie, men möttes ändå av ett par leende ansikten som var på väg till sängs efter en lång natt. Receptionen hade inte öppnat än, så jag tänkte sätta mig på en stol och vänta i min ensamhet, men riktigt så blev det inte. Ett par killar visade mig runt hela stället och hjälpte mig att fixa i ordning frukost och ställa undan mitt bagage. Jag märkte direkt vilken positiv atmosfär det låg i luften och snart hade jag redan blivit tilldelad både rum och säng, dock i ett rum med sju killar men det är väl som hemma då, trots att jag inte ens checkat in eller någon som jobbade där hade vaknat (fick sedan reda på att de bor på vandrarhemmet). Det är tydligen så med vandrarhem där det finns mixade rum och bara tjej-rum att de mixade är mest fulla av killar men under dagarna som gick fick vi ett par härliga tjejer i vårt rum också faktiskt. Även fast jag inte fått mer än en och en halv timmes sömn under den skakiga resan kunde jag inte riktigt sova, så efter några timmar av lite snack med folk och datanördande började resten av vandrarhemmet vakna till liv. Jag fick höra om gårdagskvällen som varit fantastiskt men slutat med att en kille blivit nerslagen. Han som slog ner honom hade tränat thai-boxning i tio år, men var nu spårlöst försvunnen. I mitt rum mötte jag den nedslagne killen som hette Ben. Och hans ansikte var något av det värsta jag sett i hela mitt liv. Stora sår och blåmärken täckte 60% av hans ansikte och blåtiran runt hans extremt blodsprängda ögon gjorde att han inte ens kunde öppna ögonen. Han hade även stukat handen då han försökt slå tillbaka. Under dagarna på Spicy blev han en av mina närmsta vänner där, eftersom att han var den enda som bodde i mitt rum under hela tiden jag bodde där och jag var en av de personer som tog hand mest om honom. Märkte snart tydligare vilken typ av människor jag skulle få spendera ett antal dagar med, då både tjejer och killar kom in en efter en med mat, antibiotika, värktabletter, vatten, sårrengöring eller bara lite sällskap konstant i de tre dagar Ben var sängliggande.
Redan innan jag kom dit hade jag planerat ungefär vad jag skulle göra varje dag och att jag skulle ta nattbussen vidare på söndagen eller eventuellt måndagen. Det blev dock tisdag. De underbara killarna som jobbade på Spicy frågade om jag hade någon plan och jag sa att jag gärna ville besöka något av de hundratals templen i staden som Chiang Mai är så berömt för. Fick snabbt svaret ”Okej, där har du dina nya vänner, de åker om tio minuter till NAMN HÄR som är ett av de finaste templen. Ha så kul!” och vips var jag en del av en härlig grupp människor. Kat eller Katrin, en holländsk tjej, var den jag klickade mest med och vi förblev nära vänner under resten av tiden där. Något som förundrar mig är tidsperspektivet på en sådan plats. Eftersom att allt är så tillfälligt när man reser, boende, kultur och vänner, så går allt mycket fortare på något sätt. Det känns som att man har känt dessa människor för alltid och vandrarhemmen blir som ett andra hem man aldrig vill flytta ifrån. Det känns som att man gjort
hur mycket som helst varje dag, men ändå går det alldeles för fort. Andra människor som alltid kommer ha en plats i hjärtat mitt är Ed (hon heter dock Eadaouine eller något för svårt att stava), Will, Adam, Lavinia, Scott, Thor, Morgan, Hanna och Sophie, men så många fler jag inte orkar/kan/hinner rabbla upp. Det här är mest för att se tillbaka på och minnas. Flera av dessa har jag bokat upp ett helt dorm room med till fullmoon-partyt på Koh Phangan i slutet av månader. Kommer bli en underbar reunion med folk man mött på vägen och som kommit och gått.
Nu börjar det här bli lite långt men det kommer fler inlägg med lite fler bilder senare.
Puss på er alla där hemma. Saknar er så fruktansvärt och jag hoppas ni har det bra, för det har jaaag! :D
Nattåget till Bangkok med en av de sämsta böckerna jag läst i handen...
Tillfällig trygghet i form av svensk tjej - överlevnadsstrategi nummer 2
2013-03-06 @ 09:13:00
Vår lunch-träff övergick dock till en heldag full av shopping (mest tandkräm, schampo osv för min del. Sparar shoppingen till slutet av denna månad då jag ska skicka hem en låda med saker jag inte behöver i Kina), god mat, skratt och en del förvirring. Det är inte det lättaste att hålla koll på varandra i några av Sydostasiens största köpcentrum. Det jobbigaste, men mest komiska på dagen var nog när vi delade på oss och skulle mötas senare. Vi hade hört om ett café som skulle heta Coffe Store, men som hette Coffé world och inte alls låg på våning 7, 4 eller 5 som vi fick höra av olika personer. Problemet med mötesplatsen var att ingen av oss egentligen varit där innan så det slutade med att vi sprang omkring och letade efter varandra i typ 1,5 timme innan vi båda lyckades få tag på wifi på mer eller mindre jobbiga sätt och hitta varandra via facebook. Det är inte lätt när ingen har fungernadem mobil heller, men idag ska jag försöka få tag på ett kontantkort att använda här i nödfall. Har ju inte Hampus mobibl till utlåning längre. Måste berätta om matstället vi åt på också. En internationell food-court blev det. Lite dyr för och vara här, men det fick gå. Det var så himla fint och gott och mycket att välja på. Det var liksom en massa olika små kök/matstånd inklämda i en stor sal. När man gick in fick man ett kort som man drog på de ställen man handlade något. Matstånden representerade alla ett land + 1 dessert-stånd och 1 drickastånd exempelvis Mexiko, Grekland, Thailand, Kina, Indien, Italien, Mellanöstern(inget land men ah...) osv. och överallt låg tallrikar med alla rätter på som förhandstitt istället för menyer (så som jag tror det är typ överallt i Kina och Japan?) och allt såg såå gott ut. Jag hade dock ätit frukost ganska nyligen och kräsen som jag är körde jag en liten nachotallrik med ost, köttfärs och massa gräddfiiil (gräddfil är typ det godaste jag vet. Kan äta med sked.). Anna åt någon skum thailändsk nudel och kålrätt med kyckling. Det märks att industrin för märkeskopior är enorm och extremt proffesionell här, men eftersom jag inte bryr mig ett piss om märkeskläder bryr jag mig inte så mycket om kopiorna heller som faktiskt är ganska mycket dyrare än icke-märkena här.
Ett avslutat kapitel.
2013-03-04 @ 14:00:00
puss på er alla där hemma.
De få bilderna jag tagit:
