På måndagen sov jag ut länge efter vandringen, men skyndade mig upp när jag kom på vilken dag det var. Gick till shoppingcentret i närheten och letade förgäves inne i mataffären efter något till rimligt pris man kunde göra tårta av. Slutade med att två donuts + ett ekorrljus, som såg lite ut som Pikachu, fick agera tårta åt Ben som fyllde 22 och dessutom fick börja festa igen efter skadorna/antibiotikan. På dagen gjorde jag mitt första ensamäventyr på länge, vilket ändå kändes rätt skönt. Åkte och kollade in två tempel, Wat U-mong och Wat Suan Dok, som jag läst om i diverse turisguider. U-mong var nog mitt favorittempel i hela världen. Det är ett skogstempel dit färdiglärda munkar kommer och bor för att meditera sig till högre nivåer av upplysthet (typ?) och där fanns också ett internationellt jättestor meditationscenter fullt med människor från hela världen som ville hitta sitt inre lugn, konvertera till buddhism eller liknande. Det var ett stort område med bibliotek, museum (som tyvärr var stängt) massa små tempel och även hus där munkarna bodde, lagade mat och tvättade mm. Var riktigt intressant att se och nästan som en hel munkby. Dessutom fanns det skyltar som förklarade att munkarna verkligen beundrade och var tacksamma för djuren här så överallt gick hundar och katter med halsband och en massa hönor mm. En liten extra sak jag gillade mycket med området var alla små skyltar på alla träd med citat om livet och annat. De flesta var dock bara på thai, men vissa var översatta. Själva huvudtemplet i sig var riktigt coolt och bestod av tunnlar under marken där det fanns olika håligheter i väggarna med altare och buddhastatyer där man kunde be och meditera, vilket många gjorde. Ett av de första templen i Chiang Mai och fint var det fortfarande.

Sedan begav jag mig mot Suan Dok som är ett tempel och en massa reliker av alla prinsar och prinsessor som regerat i provinsen. Det var ett maffigt kriiiitvitt monument och väldigt fint och välbevarat, dock har det genomgått flera renoveringar och tråkigt nog pågick en större just nu av själva templet, men inte relikerna. Trots alla byggnadsställningar och målare var detaljerna på templet det som imponerade fullt med  guld och ädelstenar (troligtvis bara färg/fejk men). Buddha-statyn där inne var sjukligt stor.

På kvällen var det dags för födelsedaagskalas och i princip hela vandrarhemmet var med idag också, men med många nya ansikten. Kvällen började fantastiskt med roliga lekar, imitationer och diskussioner, fortsatte med massa dans, men slutade med två brustna hjärtan, en extrem ångest- och panikattack som jag fick ta hand om och ett alldeles för fullt om än underhållande födelsedagsbarn, som jag och tjejerna i mitt rum fick släpa omkring på och lura i vatten och tvinga i säng.

På tisdagen bestämde vi till slut en reunion vid fullmoon partyt och bokade allt. Jag fick reda på att bussen jag tänkt ta var inställd så det blev nattåget istället och resten vet ni om!

Pusspåer.

Lördagen blev en lugn dag med filmhäng, McDonald’s gratis hemleverans till hela vandrarhemmet, kvällspizza och lördagsmarknad. På söndagen var det andra bullar (…) tidig uppstigning med vattenflaska i hand. Färdigpackad, pigg och glad satte jag mig på en buss med två amerikanska tjejer i min ålder, en holländare i 40-årsåldern och ett franskt par i 30-årsåldern. Det blev en lång dag med totalt fem timmars vandring. På vägen stannade vi och badade i ett vackert vattenfall och åt lunch, dock blev det inte så mycket lunch för mig. Min största svaghet hundvalpar fanns nämligen vid vattenfallet och smala var de, så de fick en stor del av min lunch. Tyckte de behövde det mer. Vi var även på besök i en bergsby, där ingen kunde varken thai eller engelska. Istället för att lyssna på vår guide när han berättade om byn lekte vi med de underbart söta barnen istället och jag saknade syskonen. Vår guide var dock jätteduktig och berättade massa intressant om naturen, frukter, växter och kulturen. Vi stannade även vid en fladdermusgrotta, men stora mördarbin hade byggt bo vid ingången så vid kunde tyvärr inte gå in. På vägen hem blev vi vallade av en hund flera kilometer, vilket var hemskt sött. Han ledde oss en bit, stannade och väntade in varenda en, ledde oss, stannade och cirklade runt oss osv. Med ömma fötter och ben och med fyra tomma vattenflaskor åkte vi hem sen eftermiddag. Jag kände mig lugn och nöjd med livet på grund av den vackra och harmoniska djungelns inverkan. Dock var uppförsbackarna upp för två berg nära på att få mig att ge upp alltså. Shit, jag måste träna. Söndagkväll blev det först mexikanskt med Ben och en ny kille i vårt rum och sedan mys med de nya tjejerna i vårt rum och långa diskussioner om engelska vs. amerikanska och många, många skratt.

pussss

Huvudet var nu fullt av tankar om de mäktiga tigrarna och stackars aporna och det var dags att ta sig hem för och vänta på vår upphämtning. Jag, Kat, Ed, Will, Adam, Hanna (en norsk) och Nick (en tysk) hade nämligen bokat matlagningskurs! I bussen dit mötte vi ett tyskt par från ett annat boende. Fyra rätter stod på schemat och kräsen som jag är räknade jag inte med att äta något, utan såg det mest som en kul grej och något att skryta med hemma. Kan ju laga thaimat till familjen nu. På vägen till kursen åkte vi förbi en lokal marknad och fick lära oss massor om hur många olika auberginer det egentligen finns och hur alla örter luktade. Sedan köpte vi hälsodrycker med allt från apelsinsmak till vetegroddar. Kvällen var fantastiskt rolig och jag lärde mig inte bara fyra rätter utan massa små tips om matlagning och massor om den thailändska kulturen. Vår lärare var hur rolig och snäll som helst och stöttade en genom varje steg. Vi gjorde först en soppa och vid varje rätt fick man välja mellan två eller tre varianter och för de flesta av oss blev det kryddig räksoppa. Gick hur fort som helst ungefär 10 min förberedelse och 10 min tillagning + genomgång.  Smakade dock inte på grund av att min mage inte gillar räkor överhuvudtaget, men de andra var glada att få lite extra. Vår andra rätt var nudlar och självklart lagade vi Thailands nationalrätt padthai. Nudlar, böngroddar, ägg och något kött är grunden plus en del kryddor och jordnötspulver. Jag gjorde min egen variant utan vissa ingredienser och åt faktiskt en del, även denna rätt gick fruktansvärt fort och folk började redan bli mätta. Det var dags för curry och man fick välja grön eller röd. Jag tyckte grön verkade roligare. Denna rätt tog dock en bra stund då vi mortlade ihop vår egen currypasta eller currykräm eller vad man ska kalla det. Hade nästan kramp i armen innan allt var en len och fin kräm och sedan skulle vi tillaga själva curryn. Min currysås var god men gillade inte riktigt alla ingredienser, så tog med mig curryn och den sista rätten hem till stackars Ben. Det sista vi gjorde var en klassisk wok med kyckling och massa grönsaker. Om man ville fick man flambera den eller ”big explosion” som vår lärare sa, vilket alla tyckte var kul, men jag vågade inte hihi. Kvällen avslutades på magiskt vis med avfyrning av två lyktor, ni vet sådana vita man släpper så flyger de upp högt upp i himlen?

Vi var hemma runt tio och då var det bara att snabbt slänga på sminket och hoppa i finklänningen för ikväll skulle hela vandrarhemmet ut (förutom Ben med sin hjärnskakning). Det blev en kort förfest för oss matlagande innan vi klämde in oss 23 personer i samma taxi/buss (gjord för 8-10 personer högst) haha och då kände vi oss thailändska vill jag lova, men kul var det. Vi drog till Zoe’s som är stället som ”gäller” här, eftersom att både locals och backpackers hänger där varje kväll och hinkarna är billiga. Och shit vad dom är enorma och stark. Jag vågade bara dricka en fjärdedel eller så av min. Kvällen var rolig och galen med allt från buggskola till mandomstest, språkbarriärer och många nya vänner.  När vi kom hem vid halv sex på morgonen insåg jag att vi skulle gå upp om mindre än två timmar för diverse aktiviteter. Jag hade bokat djungelvandring. Vi tyckte att sova klarar vi ju oss utan och kollade på Glee och New Girl (bor då alltså fortfarande med sju ”manliga” killar) tills alla somnade 10 minuter innan alarmen var ställda. Ingen vaknade av de fyra alarmen. Men jag hoppade upp ur sängen fem minuter innan min upphämtning och slängde på mig skor och bytte byxor, men efter att ha åkt tio minuter i bussen kände jag att det kanske inte var en så bra idé att vandra fem timmar utan frukost eller sömn och dessutom hade jag glömt badkläder vatten, handduk mm. Så tack vare snälla turanordnare fick jag flytta fram allt till söndagen.

pusssssssss

Fredag var en minst sagt fullspäckad dag som inleddes med ett tidigt uppvaknande för mig, Kat och Ed som skulle ge det dära Tiger Kingdom ett försök trots allt. Man har hört mycket drogrykten, men av alla som varit där och jobbat där vi snackat med hade vi bara hört bra saker, så vi körde på. På morgonen lyckades vi dock få med oss britterna likväl bästa vännerna Adam och Will och en tysk vid namn Alex. Vi bestämde oss för att även kika in närliggande anläggninar varav ett apställe och ett för ormar.

När det gäller Tiger Kingdom har jag väldigt blandade känslor.  Till att börja med kan jag med 99% säkerhet säga att ingen av tigrarna blivit drogade. Det fanns fyra grupper av tigrar man kunde få träffa. Supersmå (1-4 mån), små (4-8 mån), mellanstora (8+ mån 3-4 meter) och stora (8+ mån 4-7 meter). Jag, Will och Adam träffade alla utom de mellanstora och de andra sket även i de små. Att få mata, leka med och gosa med tigerbäbisar är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. De var lekfulla om än vissa lite trötta men busade man med dem eller gosade så reagerade de snabbt med att busa eller spinna och det kändes roingivande. Att bara lugna och lyckliga katter spinner. Dock använde djurskötarna metoder jag inte riktigt gillade som bestraffning för bitande nämligen knäppningar på deras känsliga nos och snärt med en tunn pinne. Jag tvivlar starkt på att ungarna någonsin fick riktigt ont eller blev fysiskt skadade, men jag tror att de blivit ganska psykiskt nedbrutna. Tigrar ska naturligt sett inte ty sig till människor. Dessutom var klorna borttagna. Förövrigt hade de stora burar när de inte var i lek- och gosburen och de såg inte alls smala eller drogade ut. Tigrar ska sova i alla fall 15 timmar om dagen, så det är ju inte så konstigt om de ligger och vilar lite. Och de sa i alla fall att tigrarna fick turas om att vara i lek- och gosburen varje dag. En annan negativ sak, som dock är ett måste för att ett sådant här spektakel ska fungera är att man tar tigerungarna redan som nyfödda ifrån sina mammor just för att tigrarna ska ty sig till djurskötarna istället och inte lära sig att leva ut sina instinkter av sina mamma. De ska bli svaga, medgörliga individer. När det gäller de små ungdomstigrarna var de också ganska lekfulla, men inte riktigt så gosiga, vilket är helt naturligt men även dessa blev snärtade då och då vilket verkade vara helt utan anledning. Bara för att visa vem som bestämmer liksom. Tigrarna var väldigt medgörliga för foton och folk lyfte deras svansar och tassar för att få till ”roliga” poser, vilket djurskötarna ständigt uppmuntrade. Vi såg inte så många turist-volontärer som arbetade när vi var där. Att ta foton med de stora tigrarna var lite som att ta foto med statyer. Visst de kunde vara pigga och alerta om de blev lite retade med en pinne vid munnen/nosen eller ibland få nog och gå iväg en bit och i slutet fick vi se en riktig show när en av djurskötarna tog en stooor palmgren och använde som jaktleksak till 400-kilos-tigern. Det såg så knäppt ut med en sådan stor katt som leker som mina katter hemma. Så därför tror jag inte de var drogade, då de hade bra reaktionsförmåga och de såg liksom inte så ut. Dock hade dessa tigrar lite större pinnar vid straffslagen. Jag är glad att tänderna inte såg nedfilade ut för det gör tydligen väldigt ont för katterna, men inga klor hade dem. Tigrarna hade ätit och fått massa motion och lek innan gostiderna, så det gjorde dem nog också trötta.

Allt det här låter kanske hemskt, men jag kan ändå se det ur ett positivt perspektiv. Burarna de är i i själva parken är väldigt små för så stora djur, men det finns större burar också, vilket jag sett bilder och filmer på. Tigrarna får mat, lek, motion och regelbundna veterinärundersökningar och framförallt skydd. I Thailand finns väldigt få nationalparker och de som finns är dåligt skyddade, vilket innebär att hemskt få tigrar överlever särskilt länge utan att bli skjutna och sålda till tjuvhandeln. Därför kan man se det som så att tigrarna på Tiger Kingdom kanske inte har ett perfekt liv men de LEVER och har god fysisk hälsa och helt okej psykisk hälsa. Då de faktiskt spann och hade livsgnista tror jag inte de här helt deprimerade, men det är absolut inte ett optimalt liv. En annan positiv sak är informationen och det faktum att folk börjar se på tigrar som ett gulligt djur man vill bevara. Folk kanske börjar älska tigrar och vill skänka pengar för att bevara de vilda tigrarna och folk blir informerade om tigrar och hur de lever och har det. Att det inte finns så många kvar. Och i längden kanske det är en bra sak… Jag vet inte.

Men nog om tigrarna. Efter Tiger Kingdom var det dags för ormar och apor, men vissa kände att de sett och träffat så mycket apor innan och jag och Alex kände samma sak om ormar, så vi delade på oss. Men att jag betalade för apparken är dock något jag ångrar djupt. Jag hade inte hört om den innan, så jag visste inte mycket, men jag har varit i typ aptempel förut där aporna gick omkring lösa och blev matade och klättrade på folk och antog att det var något sådant, men fel hade jag. Alla aporna i parken satt i burar MINDRE än en kubikmeter eller så hade de en stor bur men var fastkedjade i ett koppel som lät de vandra ungefär en meter från trädet eller stenen de va fastbundna i. Apshowen var hemskt förnedrande, men jag blev impad över hur smarta de faktiskt är, men efter att ha matat så många apor vi kunde, även de som såg extremt undernärda längst bort i buren (man fick kasta mat till de och folk kanske orkar kasta så långt) gick vi uppgivna där ifrån redan efter mindre än en halvtimme. Det var en apa som hade ett långt koppel som hans ägare höll i som verkade glad och var superkittlig. Det enda positiva.

Nä, nu blir detta lite långt. Fortsättning följer…
pussssssss

På torsdagen blev det då så att jag spenderade ett antal timmar i ett tempel högt upp på en stor kulle. Det var ett riktigt fint, gammalt tempel och utsikten var nästan lika fantastiskt som templet i sig. Det fanns fullt av gong-gongar och klockor överallt man inte fick ringa i, men det gjorde alla ändå. Jag var där med Kat, som jag nämnde tidigare, två amerikanska tjejer och två killar, en kanadensare och en britt som alla var underbara och välkomnande trots att flera av de redan hängt i några dagar. Vi provade att bli spådda på buddhistiskt vis och några av oss blev välsignade av en munk. Jag får dock ofta en obehaglig känsla i olika religiösa byggnader och känner mig som en hädare(?!) eller typ respektlös och ohelig, eftersom att jag inte vet vad som sägs eller händer egentligen men ändå låtsas jag vara en del av det. Jag vet inte. Andra får göra som de vill, men jag försöker hålla mig utanför. Det slutade dock med att jag blev halvt välsignad då en av amerikanskorna ville ha en bil på dem under välsignelsen men jag kröp för nära och munken började skvätta vatten på mig också och det kändes ännu dummare att gå därifrån då haha… När man spår sig så har man en burk med långa, numrerade trästickor i. Man ska sedan skaka burken tills en sticka ramlar ut, läsa numret och ta en lapp med det numret på där spådomen står. Jag var tydligen så god i något av mina förra liv att jag kommer leva lycklig för alltid. Antar att jag kan chilla med godheten nu då…? En annan tjej fick veta könet på sitt första barn!

Kvällen spenderades på en nattmarknad med killarna och Kat från templet och även Ed (eller då Eadeouine eller hur det nu stavas) som precis anlänt till Thailand och vi lovade henne en bra första kväll. Vi åt god mat och letade ballongbyxor i evigheter åt en av killarna som var för lång för alla. Det var en trevlig kväll full av skratt och förvirring.

pusssssssssssssssss

När jag skriver detta är jag på väg söderut. Klockan är halv ett och det är onsdag den fjortonde. Har åkt nattåg från Chiang Mai till Bangkok med mina nyfunna vänner Morgan och Thor (han ser bara ut som Chris Hemsworth, men heter något annat) och lite annat trevligt sällskap vi hittade på tåget. Jag sitter nu och väntar på bussen som ska ta mig söderut med en carbonara framför mig, men tyvärr inget wifi, så det kan dröja en dag innan detta kommer upp. Dagarna i Chiang Mai har varit oförglömliga och människorna jag mötte, erfarenheterna jag fick och upplevelserna vi delade är saker som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Nästan varje dag har varit fullspäckad, så jag tror jag kommer dela upp allting i olika inlägg.

Jag anlände till SpicyThai Backpackers, Chiang Mai, i torsdags 6 på morgonen efter en trevlig, men tröttsam nattbussresa från Bangkok. Måste sett ut som en zombie, men möttes ändå av ett par leende ansikten som var på väg till sängs efter en lång natt. Receptionen hade inte öppnat än, så jag tänkte sätta mig på en stol och vänta i min ensamhet, men riktigt så blev det inte. Ett par killar visade mig runt hela stället och hjälpte mig att fixa i ordning frukost och ställa undan mitt bagage. Jag märkte direkt vilken positiv atmosfär det låg i luften och snart hade jag redan blivit tilldelad både rum och säng, dock i ett rum med sju killar men det är väl som hemma då, trots att jag inte ens checkat in eller någon som jobbade där hade vaknat (fick sedan reda på att de bor på vandrarhemmet). Det är tydligen så med vandrarhem där det finns mixade rum och bara tjej-rum att de mixade är mest fulla av killar men under dagarna som gick fick vi ett par härliga tjejer i vårt rum också faktiskt. Även fast jag inte fått mer än en och en halv timmes sömn under den skakiga resan kunde jag inte riktigt sova, så efter några timmar av lite snack med folk och datanördande började resten av vandrarhemmet vakna till liv. Jag fick höra om gårdagskvällen som varit fantastiskt men slutat med att en kille blivit nerslagen. Han som slog ner honom hade tränat thai-boxning i tio år, men var nu spårlöst försvunnen. I mitt rum mötte jag den nedslagne killen som hette Ben. Och hans ansikte var något av det värsta jag sett i hela mitt liv. Stora sår och blåmärken täckte 60% av hans ansikte och blåtiran runt hans extremt blodsprängda ögon gjorde att han inte ens kunde öppna ögonen. Han hade även stukat handen då han försökt slå tillbaka. Under dagarna på Spicy blev han en av mina närmsta vänner där, eftersom att han var den enda som bodde i mitt rum under hela tiden jag bodde där och jag var en av de personer som tog hand mest om honom. Märkte snart tydligare vilken typ av människor jag skulle få spendera ett antal dagar med, då både tjejer och killar kom in en efter en med mat, antibiotika, värktabletter, vatten, sårrengöring eller bara lite sällskap konstant i de tre dagar Ben var sängliggande.

Redan innan jag kom dit hade jag planerat ungefär vad jag skulle göra varje dag och att jag skulle ta nattbussen vidare på söndagen eller eventuellt måndagen. Det blev dock tisdag. De underbara killarna som jobbade på Spicy frågade om jag hade någon plan och jag sa att jag gärna ville besöka något av de hundratals templen i staden som Chiang Mai är så berömt för. Fick snabbt svaret ”Okej, där har du dina nya vänner, de åker om tio minuter till NAMN HÄR som är ett av de finaste templen. Ha så kul!” och vips var jag en del av en härlig grupp människor. Kat eller Katrin, en holländsk tjej, var den jag klickade mest med och vi förblev nära vänner under resten av tiden där. Något som förundrar mig är tidsperspektivet på en sådan plats. Eftersom att allt är så tillfälligt när man reser, boende, kultur och vänner, så går allt mycket fortare på något sätt. Det känns som att man har känt dessa människor för alltid och vandrarhemmen blir som ett andra hem man aldrig vill flytta ifrån. Det känns som att man gjort

 hur mycket som helst varje dag, men ändå går det alldeles för fort. Andra människor som alltid kommer ha en plats i hjärtat mitt är Ed (hon heter dock Eadaouine eller något för svårt att stava), Will, Adam, Lavinia, Scott, Thor, Morgan, Hanna och Sophie, men så många fler jag inte orkar/kan/hinner rabbla upp. Det här är mest för att se tillbaka på och minnas. Flera av dessa har jag bokat upp ett helt dorm room med till fullmoon-partyt på Koh Phangan i slutet av månader. Kommer bli en underbar reunion med folk man mött på vägen och som kommit och gått.

Nu börjar det här bli lite långt men det kommer fler inlägg med lite fler bilder senare.

Puss på er alla där hemma. Saknar er så fruktansvärt och jag hoppas ni har det bra, för det har jaaag! :D

  

Thai-carbonara ;)

  

En dag ösregnade det och då tyckte flugorna att det var dags att invadera vårt vandrarhem. Det här är typ en hundradel av alla flugor....

 

 
Nattåget till Bangkok med en av de sämsta böckerna jag läst i handen...