Fredag var en minst sagt fullspäckad dag som inleddes med ett tidigt uppvaknande för mig, Kat och Ed som skulle ge det dära Tiger Kingdom ett försök trots allt. Man har hört mycket drogrykten, men av alla som varit där och jobbat där vi snackat med hade vi bara hört bra saker, så vi körde på. På morgonen lyckades vi dock få med oss britterna likväl bästa vännerna Adam och Will och en tysk vid namn Alex. Vi bestämde oss för att även kika in närliggande anläggninar varav ett apställe och ett för ormar.

När det gäller Tiger Kingdom har jag väldigt blandade känslor.  Till att börja med kan jag med 99% säkerhet säga att ingen av tigrarna blivit drogade. Det fanns fyra grupper av tigrar man kunde få träffa. Supersmå (1-4 mån), små (4-8 mån), mellanstora (8+ mån 3-4 meter) och stora (8+ mån 4-7 meter). Jag, Will och Adam träffade alla utom de mellanstora och de andra sket även i de små. Att få mata, leka med och gosa med tigerbäbisar är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. De var lekfulla om än vissa lite trötta men busade man med dem eller gosade så reagerade de snabbt med att busa eller spinna och det kändes roingivande. Att bara lugna och lyckliga katter spinner. Dock använde djurskötarna metoder jag inte riktigt gillade som bestraffning för bitande nämligen knäppningar på deras känsliga nos och snärt med en tunn pinne. Jag tvivlar starkt på att ungarna någonsin fick riktigt ont eller blev fysiskt skadade, men jag tror att de blivit ganska psykiskt nedbrutna. Tigrar ska naturligt sett inte ty sig till människor. Dessutom var klorna borttagna. Förövrigt hade de stora burar när de inte var i lek- och gosburen och de såg inte alls smala eller drogade ut. Tigrar ska sova i alla fall 15 timmar om dagen, så det är ju inte så konstigt om de ligger och vilar lite. Och de sa i alla fall att tigrarna fick turas om att vara i lek- och gosburen varje dag. En annan negativ sak, som dock är ett måste för att ett sådant här spektakel ska fungera är att man tar tigerungarna redan som nyfödda ifrån sina mammor just för att tigrarna ska ty sig till djurskötarna istället och inte lära sig att leva ut sina instinkter av sina mamma. De ska bli svaga, medgörliga individer. När det gäller de små ungdomstigrarna var de också ganska lekfulla, men inte riktigt så gosiga, vilket är helt naturligt men även dessa blev snärtade då och då vilket verkade vara helt utan anledning. Bara för att visa vem som bestämmer liksom. Tigrarna var väldigt medgörliga för foton och folk lyfte deras svansar och tassar för att få till ”roliga” poser, vilket djurskötarna ständigt uppmuntrade. Vi såg inte så många turist-volontärer som arbetade när vi var där. Att ta foton med de stora tigrarna var lite som att ta foto med statyer. Visst de kunde vara pigga och alerta om de blev lite retade med en pinne vid munnen/nosen eller ibland få nog och gå iväg en bit och i slutet fick vi se en riktig show när en av djurskötarna tog en stooor palmgren och använde som jaktleksak till 400-kilos-tigern. Det såg så knäppt ut med en sådan stor katt som leker som mina katter hemma. Så därför tror jag inte de var drogade, då de hade bra reaktionsförmåga och de såg liksom inte så ut. Dock hade dessa tigrar lite större pinnar vid straffslagen. Jag är glad att tänderna inte såg nedfilade ut för det gör tydligen väldigt ont för katterna, men inga klor hade dem. Tigrarna hade ätit och fått massa motion och lek innan gostiderna, så det gjorde dem nog också trötta.

Allt det här låter kanske hemskt, men jag kan ändå se det ur ett positivt perspektiv. Burarna de är i i själva parken är väldigt små för så stora djur, men det finns större burar också, vilket jag sett bilder och filmer på. Tigrarna får mat, lek, motion och regelbundna veterinärundersökningar och framförallt skydd. I Thailand finns väldigt få nationalparker och de som finns är dåligt skyddade, vilket innebär att hemskt få tigrar överlever särskilt länge utan att bli skjutna och sålda till tjuvhandeln. Därför kan man se det som så att tigrarna på Tiger Kingdom kanske inte har ett perfekt liv men de LEVER och har god fysisk hälsa och helt okej psykisk hälsa. Då de faktiskt spann och hade livsgnista tror jag inte de här helt deprimerade, men det är absolut inte ett optimalt liv. En annan positiv sak är informationen och det faktum att folk börjar se på tigrar som ett gulligt djur man vill bevara. Folk kanske börjar älska tigrar och vill skänka pengar för att bevara de vilda tigrarna och folk blir informerade om tigrar och hur de lever och har det. Att det inte finns så många kvar. Och i längden kanske det är en bra sak… Jag vet inte.

Men nog om tigrarna. Efter Tiger Kingdom var det dags för ormar och apor, men vissa kände att de sett och träffat så mycket apor innan och jag och Alex kände samma sak om ormar, så vi delade på oss. Men att jag betalade för apparken är dock något jag ångrar djupt. Jag hade inte hört om den innan, så jag visste inte mycket, men jag har varit i typ aptempel förut där aporna gick omkring lösa och blev matade och klättrade på folk och antog att det var något sådant, men fel hade jag. Alla aporna i parken satt i burar MINDRE än en kubikmeter eller så hade de en stor bur men var fastkedjade i ett koppel som lät de vandra ungefär en meter från trädet eller stenen de va fastbundna i. Apshowen var hemskt förnedrande, men jag blev impad över hur smarta de faktiskt är, men efter att ha matat så många apor vi kunde, även de som såg extremt undernärda längst bort i buren (man fick kasta mat till de och folk kanske orkar kasta så långt) gick vi uppgivna där ifrån redan efter mindre än en halvtimme. Det var en apa som hade ett långt koppel som hans ägare höll i som verkade glad och var superkittlig. Det enda positiva.

Nä, nu blir detta lite långt. Fortsättning följer…
pussssssss