I Chengdu flög Hampus vidare mot Bali, medan jag satte mig på en buss mot klimaxet av hela Kinaresan. Jag skulle få jobba med pandor!! För er som inte kände mig som knallrosahårigt emo, så har jag alltid haft en fascination för japanska saker och gulliga saker i allmänhet. Jag är en riktig sötnörd med rummet fullt av Disney-filmer och gulliga manga-figurer och barn-böcker och anime-filmer. Nu är ju inte pandor egentligen en del av den japanska kulturen, men alla gulliga djur är väldigt stora i Japan och likaså pandan. Har genom tiderna haft massa pandaaccessoarer och kläder och även djur i sig har alltid varit det viktigaste i mitt liv. Ska ju plugga Etologi (beteendevetenskap) och djurskydd på universitetet liksom. I alla fall så var en av mina största drömmar på väg att uppfyllas och trots att jag var lite ledsen över att lämna Hampus kände jag mig så peppad.

Och oj… Det var så mycket underbarare än jag någonsin kunnat tänka mig. Visst, det är ju inte så att jag fick ligga och gosa med pandabebisar hela dagarna eller direkt gå in i burarna och leka och gosa så mycket med pandor överhuvudtaget. De är ju vilda djur. Jag hade i alla fall huvudansvaret över tre av de sex gravida pandorna i några dagar ihop med en malaysisk dam och den mest av tiden ihop med Hans, den tyska killen från mitt hotell. Men jag tror verkligen att jag var menad att komma just när jag kom, för jag hade en sådan himla tur. Jag var den sista volontären som tilldelades till gravidisarna, eftersom att de bara några dagar senare var för känsliga mot nya ansikten. Och dessa pandor och djurskötare var nog några av de bästa i hela parken och vi fick interagera mer med våra pandor än några andra. Obligatoriska sysslor för alla var självklart att bära en massa bambu, städa mängder av bamburester och bajs (som i och för sig lika gärna kunde vara bamburester, med tanke på hur lite pandor förbränner) och kärleksmatning som det så fint kallas. Egentligen är det vanlig handmatning som är till för att bygga relationer mellan pandor och djurskötare. Vi handmatade bambuskott, morötter, äpplen och pandabröd. Pandabrödet är speciellt framtaget för att pandorna ska få i sig alla viktiga näringsämnen, men är också helt okej gott och nyttigt för människor haha.

Det som nu skilde oss från de andra volontärerna var att vi hade en panda, Xin Nier, som var väldigt gosig av sig och eftersom hon var gravid behövde hon ju massage, så vi fick lova att klappa och klia henne massor på rygg och nacke och till och med ge lite massage och även klappa nosen lite. De andra volontärerna hade endast få ta lite på en tassen. Vi fick även busa och leka med våra pandor. Tvinga dom att jaga maten, resa sig upp eller dylikt för att få den. Dessutom fick vi vara med och väga pandorna och vara med då ett blodprov togs. Imponerande hur de tränar pandorna till att hålla stenhårt i en stång och vila armen på en platta och så länge de blir matade med små äppelbitar släpper det inte även om folk slår på deras armar eller sticker i sprutor. Sedan är de väl mer eller mindre tränade eftersom vi faktiskt bara lyckades ta blodprov från en av tre pandor haha…

Det bästa av allt med panda-upplevelsen var ändå att få lära känna pandornas olika personligheter. Våra tre pandor hette som tidigare nämnt Xin Nier [Shinjör (engelskt r)], Hai Zi [Hajtsuh] och Xue Shue [helt omöjligt att uttala och alla säger olika]. 7-åriga Xin Nier blev direkt min favorit, dels på grund av att hon är 30 kilos övervikt och jag älskar tjocka djur och bäbisar, men också på grund av hennes fina personlighet. Hon är den snällaste och kärleksfullaste pandan. Hon är väldigt ordningsam av sig och bajsar alltid i hörnen i fina små högar och skräpar inte ner i onödan. Hon slickar upp varenda smula hon spiller på kroppen. Hon äter dock väldigt fort och mycket och hon är inte kräsen. Hon är väldigt artig och försiktig och VARJE gång hon ska äta håller hon alltid minst en tass i gallret (matning sker genom galler för allas säkerhet. Glupska pandor har lyckats få i sig en volontärs finger tidigare… Inte med flit såklart). Jag tror vi kände direkt att vi var meant to be första dagen på jobbet när en av volontärera frågade om hon fick klappa lite på tassen som krampaktigt höll i gallret. Djurskötaren sa okej, men var försiktig. Hon klappade och Nier Nier (hennes smeknamn) drog direkt bort tassen. Djurskötaren klappade även han lite, men tassen drogs undan i samma sekund. Slutligen fick jag prova att klappa tassen hon lagt tillbaka igen och jag fick klappa hur många gånger jag ville utan undanryckning samtidigt som hon kollade djupt i mina ögon. Till utseendet är Xin Nier den med mest ”björnigt” utseende. Hon påminner lite om Nalle i ”Nalle har ett stort, blått hus” med ganska lång, stor nos, stort ansikte osv. Grät som ett barn när vi sa hejdå vid sista matningen.

Hai Zi är 14 år och har ett väldigt busigt lynne. Hon har väldigt, fina, snea ”asiatiska” ögon ochär extremt lat och grisig, men ändå inte tjock. Hon älskar bambuskott och äpplen, men är inte jätteförtjust i morötter och åt endast morötterna om det var det enda som var kvar. Hennes bur tog alltid längst tid att städa för hon tycker tydligen att det är väldigt kul att kasta omkring bambun överallt istället för att äta den och sitter gärna i sitt eget bajs mycket. Hennes gulligaste vana är hennes lilla ätar-pose. Hon sitter alltid i skräddarställning med ena foten i handen och äter (se bild nedan).

Xue Shue aka. Babyface är en 14 år gammal panda som har ett runt litet ansikte med stora, runda ögon och en kort liten nos gjorde att hon fortfarande ser ut som en unge. Hon är en aktiv liten panda, som ofta missade matningarna för att hon var ute och lekte. Trots att hon älskade att vara utomhus och att busa var hon inte ens i närheten så grisig som Hai Zi, men skitig kunde hon bli haha. En dag hade vi en helsvart liten panda att mata. Hon är räddad från det vilda, eftersom att hon blivit av med ena framtassen i en björnfälla. Detta i kombination med att det tar hundra år att ropa in henne, hon äter de minsta, långsammaste tuggorna i världshistorien och är så kräsen att hon till och med knuffar bort viss mat gjorde att hennes matningar ofta tog tre gånger så lång tid som de andras. Haha, men vi älskar henne ändå! Jag vet ju hur det är att vara kräsen…

Pandorna var självklart det bästa med hela upplevelsen men jag vill ändå nämna hotellet, den lokala baren, de anställda och de andra volontärerna lite också. Jag bodde på det finaste hotellet hittills i Kina, förutom hotellet mamma bjöd på i Peking. Jag hade eget dubbelrum med fräscht badrum, värmemadrass, AC, TV och riktigt goda middagar och frukostar (och då är jag ändå inte överförtjust i kinesisk mat). I början hade jag till och med balkong och himmelssäng, men fick byta bort på grund av att insekter tog sig in via balkongen och det var lite jobbigt. På våningen under hade jag även mina två vänner och ”personliga assistenter” (eftersom att de faktiskt typ kunde engelska) Tom och Joseph (alla på pandabasen hade skaffat engelska namn också). I anslutning till hotellet fanns en lite större ”balkong” som var helt nybyggd och var Tom’s bar! Han och hans vänner hade gjort så ”fint” med julbelysning överallt, tapetserade(!) ihoplimmade frigolitbitar som stolar och bord och en fin hemmamålad felstavad skylt ”TOMS BAR OPEN TIMES 6.00 – 23.00”, vilket ofta ändrades till midnatt dock… Han sålde sprite, några öl, lite kinesiska snacks (torkad tofu och sötpotatis) och även kinesiskt vitvin (52%igt…). Där samlades alla volontärer ett par gånger i veckan för att spela spel, dansa till svetten rann och ha galna diskussioner om allt mellan himmel och jord. Även de anställda yngre kineserna kom ofta dit och få saker var roligare än att supa ner dem, varav vissa aldrig hade varit fulla förut så efter två shottar vitvin var saken klar. Dock kunde ju få engelska haha men det gick bra ändå. Vi märkte fort att de älskade Justin Bieber och ”smurf-remixer” av alla låtar. Gangnam style blev en klassiker och ofta hoppades det så mycket att den hemmagjorda lilla balkongens golk såg att ut att braka ihop när som helst. Hade några av de roligaste kvällarna i mitt liv där och då drack jag inte ens en enda hel drink (smakade på okolsyrad red bull + vitvin och det var grovt äckligt). Var förvånansvärt många svenskar där dock.

Jaja, här kommer lite bilder + bildtext! :D